Fortsätt till huvudinnehåll

post-julhets

Efter advent gör jag i stort sett inget förrns den 22:a.
Jo, 21 fyller mama.
Det gör jag, också, inte fyller då, men firar.
Därutöver typ inget ... annat än att jag hyllar hyacinterna,
som i år står konstnärligt fria på ett stort fat på vilket också lite mossa å tre silvriga julkulor ligger.
Dom luktar fint, hyacinterna alltså.

Framåt tre i dag kom jag på att jag måste gå ut.
Tog en runda i Delsjön,
Skatås säger dom som springer.
Jag lufsar.
I dag i mörkret.

Natten kommer för fort.
Kom på nu att jag glömt middag.
Åtgärdades med att värma nåt gammalt.
Väntar på det nu.

Tänker under tiden på det här med varmluftsugn.
Den är strålande, men bränner ojämnt som fan.
SKA det vara så?

I dag känns som om jag bott i en bubbla.
Ibland talar folk om  saker med varandra,
jag har inte talat om någonting.
Känns det som.
Men det har jag:
pratat i telefon faktiskt.
Annars har jag telefonskräck.
Ett underligt syndrom att ha.
Jag tror jag fått det från skuld av att jag ringde min farsa för sällan, ändå var tanken att jag skulle bänka upp mig med syrran varje söndag, efter Fame, och ringa'n. Varannan söndag, för varannan var det hans tur.
Jag glömde. Ibland kollade man ju inte ens på Fame.

Vi pratade om hennes tonårsdotter som skär sig.
Inte just nu, det verkar gå i skov.
Sista skovet gått för dagen hoppas man.
Jag har alltid blivit överraskad av nån skit så fort jag trott att det varit lugnt, sa hon.
Jag lyssnade.
Det är märkligt hur orättvist livet tar och ger, tänkte jag.
Att dom orkar.
Tjejen med sin utvecklingsångest och mamman med sin skuld och oro.
Att man lär sig acceptera de system som blir ens egna.
Jag tänkte på det sen när jag körde bil, till affärn.
Att hon verkar "lycklig", det var väl att ta i men, "accepterande" i alla fall,  i det som är deras. De är öppna och hymlar inte med något.
Skrämmande öppet.
Stum av beundran for jag vidare i det vi inte rår över eller förstår.
Bara jag som håller på och drar i mina omständigheter hela tiden och kritiserar.
Sertralin, tänkte jag på med ett frågetecken efter.

We have to eat now, ropar A.
Färdigt. Punkt.

Men visst, jag talade, eller kanske inte just talade, jag lyssnade, berördes, hörde. Min bubbelkänsla kom sig nog av att jag var så osynlig i det.
Men, inser jag nu, det är klart att jag blev synlig i hennes värld, där hon fick ösa av sig.
Att det verkar bli mitt livskall måste jag nog dra i lite, en vända till bara?

Mat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…