Fortsätt till huvudinnehåll

Jag skulle vara Bo Derek!

Aldrig drömde jag om det så här.
Jag skulle se ut som Bo Derek när hon kommer upp ur badet på den där stranden,
fast med kläder på då.
Jag tänkte mig att jag skulle ha en lång fläta med små blommor i, en inbakad fläta.


Och jag skulle förstås vara vrålsnygg.
Och säkert skulle ALLA glo på mig där jag gick kyrkgången fram, och de skulle tänka att fy i helvete vad hon är VRÅLSNYGG:
Hon ser ju ut som Bo Derek när hon kom upp ur vattnet på den där stranden!










Fast!
Nu blir det inte så. Inte alls så.
Vilket pucko jag måste ha varit, så självcentrerad, (redan?).
Fick sy ut klänningen i går.
Byta dragkedjan.
Det gick la sådär.
Man behöver inte syna sömmarna med lupp direkt.
Vare sig här eller där behövs det synas.
Varför ska man göra det egentligen?
Som om det roar med fel och brister.

Nä, jag ska nog säga Ja ändå. Trots allt.




Kommentarer

  1. Jag har alltid känt mig lite obekväm med den där Bo när hon kommer upp ur vattnet. Får mig att tänka på alien.

    SvaraRadera
  2. He he! En ailieninvasion av Bo Derek's som stiger ur världshaven ... Varför inte? Vem har sagt att Ailiens nödvändigtvis måste komma från ovan?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...