Fortsätt till huvudinnehåll

Svängar

När jag svängde ner på deras gata såg jag hur huset i sluttningen kramlade sig fast i berget.
Det hänger där bergsäkert i sluttningen.
Från vardagsrummets panoramafönster ser man hela den lilla förorten klämtande blinka i mörkret.
Här står väggarna fast, tänkte jag vemodigt ju närmare jag kom.
Det lös varmt ur fönstren.
Det kunde också varit mitt liv.

Dom flyttar trädgårdsstolarna efter solen, man ser spåren efter hur dom försöker hitta livsandarna i solglimtor vid den  bästa utsikten.
Skulle jag ha kunnat sitta där i stolarna dag ut och dag in? skulle jag det? undrade jag när jag svängde runt bilen och stannade framför dörren.
Inne höll hustrun på att virka en stor hallmatta av lakan. Mannen, min exman, låg på kökssoffan. Teven sprakade. I köket puttrade vardagsmaten på spisen.
Kunde jag ha haft det så?

Mitt liv är en enda rörelse. Allt kräver för mycket, så mycket att det väsentliga går i stå, lersugarstå.
Just nu i en liten trång men väldigt charmig bottenplan i en tvåfamiljsvilla som vi ombildat till borätt.
Jag har också en veranda i solen, med däcksstolar och sidebord för rosén.
Men mina väggar är aldrig sådär bergfasta. Som om jag  alltid ser till att vara  i språnget efter en utandning på jakt efter nästa luft.
Jag uppfinner livet varje dag. Nya dagar, för nya påhitt, nya strukturer.
Hur hade det varit egentligen att ha väggarna bergfasta, att ha en man som var trygg?

Barnet packar ihop sina saker.
Jag förevisas virkningen. Vi pratar om besiktningar, nyinköpta matsalsmöbler.
Det finns inga direkta laddningar i nåt längre.

Men varför har de så dålig smak? frågar jag ungen när vi sitter i bilen.
På nåt sätt måste man väl få skaka av sig normens idylltäcke?
Innan jag åkte gjorde jag rotselleri- & potatis-mos och satte in en gräddig fiskgryta i ugnen.
Det är en fest varje gång han kommer tillbaka hem.
Vi äter, diskar, dricker te.
Tittar på Ullaredssåpan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…