Mitt humör är inte som årstiderna, det är som vädret,
vädret på nåt utsatt ställe där kontrasterna avlöser varann minut för minut.
I går kände jag för att ta en promenad i city, som man gör i städer,
promenerar och blir inspirerad, och graciöst springer in på cafeer,
gör Entre,
och sitter där och ler i koppens kondensmoln.
Eftersom det blåste höll vi oss dock inomhus.
I ett affärscentrum. Sprang alltså inte in på cafeer.
Istället ledde den här dagens hjärnspår outgrundligt nog till skobutik efter skobutik.
Jag behöver inga skor.
Jag har inga tusenlappar över för några lårhöga läderstövlar.
Vi såg ett par brokadmönstrade, vinröda sammetsrankor på svart botten.
Pole-dance är mainstream nu.
Vem fan behöver såna?
Men man gör det.
När man ser det.
Alltihop överallt, all djävla konfektion,
obekväm kall.
Kläder.
Avklätt helst.
Plötsligt BEHÖVER man det.
För alla andra djävlar man möter verkar ju HA.
Passerade tidningsstället i Pressbyrån:
heta tips! gör så här! bli vacker!
Vilket djävla helvete.
Självföraktet halade humöret directly.
-Hur mycket tror du kvinnor spenderar på sånt här?
sa jag till en förundrad A som höll fram sak efter sak på förslag:
-Den här? den här? den här?
-Jag behöver fan ingenting!
-Va?
-Du vill ha nån annan än mig!
-Va?
-Du gillar inte min stil.
-Va?
-Ja, va fan, jag har allt jag behöver, ser du inte det!
PANG. End of discussion.
Men vad jag VILLE ha!
Nästa vecka har de dessvärre något annat man bara MÅSTE ha för att verka lycklig.
-Nä, jag kan FAN INTE gå i stan, bara sådär! Det är inte min grej! Du får gå själv nästa gång, sa jag.
A blev orolig, förstås. Vi handlade på Netto innan vi åkte hem.
Skrattretande. Därinne var folk några andra. Så förbannat billigt i iconografin. Men det ska vara så där, sån är idén, och DET köper folk.
Det ven om öronen när vi gick tillbaka till bilen. A bar kassarna. Insisterade.
Han lagade lamm sen. Spexade. Skojade. Mitt moln hängde mörkt.
-Vad är det? sa han tillslut.
-Vill du veta? frågade jag uppriktigt
Sen drog jag hela historien om reklam, konsumtion, roller, självkänsla, allt.
Vi skrattade äntligen.
-Tacka vet jag friheten under burkan! sa jag, just för att det var gårdags kvällens heta diskussion.
I dag tog vi en promenad runt kvarteret. Tittade på hus och de sista vinteräpplena som hängde vackert röda i träden. Vi gick på cafe här intill, där sitter få hippa lårstövelmänniskor.
Det ändrar inget, jag vet. Men det ger en liten frist.
Tiderna är andra nu. KÖP KÖP: Feminismen är död. DEN feminismen i alla fall.
vädret på nåt utsatt ställe där kontrasterna avlöser varann minut för minut.
I går kände jag för att ta en promenad i city, som man gör i städer,
promenerar och blir inspirerad, och graciöst springer in på cafeer,
gör Entre,
och sitter där och ler i koppens kondensmoln.
Eftersom det blåste höll vi oss dock inomhus.
I ett affärscentrum. Sprang alltså inte in på cafeer.
Istället ledde den här dagens hjärnspår outgrundligt nog till skobutik efter skobutik.
Jag behöver inga skor.
Jag har inga tusenlappar över för några lårhöga läderstövlar.
Vi såg ett par brokadmönstrade, vinröda sammetsrankor på svart botten.
Pole-dance är mainstream nu.
Vem fan behöver såna?
Men man gör det.
När man ser det.
Alltihop överallt, all djävla konfektion,
obekväm kall.
Kläder.
Avklätt helst.
Plötsligt BEHÖVER man det.
För alla andra djävlar man möter verkar ju HA.
Passerade tidningsstället i Pressbyrån:
heta tips! gör så här! bli vacker!
Vilket djävla helvete.
Självföraktet halade humöret directly.
-Hur mycket tror du kvinnor spenderar på sånt här?
sa jag till en förundrad A som höll fram sak efter sak på förslag:
-Den här? den här? den här?
-Jag behöver fan ingenting!
-Va?
-Du vill ha nån annan än mig!
-Va?
-Du gillar inte min stil.
-Va?
-Ja, va fan, jag har allt jag behöver, ser du inte det!
PANG. End of discussion.
Men vad jag VILLE ha!
Nästa vecka har de dessvärre något annat man bara MÅSTE ha för att verka lycklig.
-Nä, jag kan FAN INTE gå i stan, bara sådär! Det är inte min grej! Du får gå själv nästa gång, sa jag.
A blev orolig, förstås. Vi handlade på Netto innan vi åkte hem.
Skrattretande. Därinne var folk några andra. Så förbannat billigt i iconografin. Men det ska vara så där, sån är idén, och DET köper folk.
Det ven om öronen när vi gick tillbaka till bilen. A bar kassarna. Insisterade.
Han lagade lamm sen. Spexade. Skojade. Mitt moln hängde mörkt.
-Vad är det? sa han tillslut.
-Vill du veta? frågade jag uppriktigt
Sen drog jag hela historien om reklam, konsumtion, roller, självkänsla, allt.
Vi skrattade äntligen.
-Tacka vet jag friheten under burkan! sa jag, just för att det var gårdags kvällens heta diskussion.
I dag tog vi en promenad runt kvarteret. Tittade på hus och de sista vinteräpplena som hängde vackert röda i träden. Vi gick på cafe här intill, där sitter få hippa lårstövelmänniskor.
Det ändrar inget, jag vet. Men det ger en liten frist.
Tiderna är andra nu. KÖP KÖP: Feminismen är död. DEN feminismen i alla fall.
Kommentarer
Skicka en kommentar