I dag jympade jag med lätta ben,
lätt kropp, lätt andning.
Betablockerarna är ute nu.
Helt ute borde det vara att ge betablockare till folk.
Höstens förebråelser och 10 000-kronors-frågor om den dåliga konditionen, trots fortsatt regelbundet tränande fick sin lösning.
(Fattar man inget ibland eller?)
Hjärtat slog ju knappt.
Hade också 115 i HB, vilket borde gjort sitt till tröttheten.
Gårdagens läkarbesök visde gott blodtryck, goda värden, gott alltihop.
Utan mediciner.
Allah Akbar!! ville jag utropa, men tänkte bara ett sedvanligt tyst: Herregud ... alltså, va skönt!
Kolestrolet som chockhöjde sig (6.9) på ett och ett halvt år har nu chocksänkt sig (4.9) igen (på ett år).
Varför kanske den nyfikne frågar:
GI kost, plus stress, plus sömnbrist, tror jag.
GI kost med MYCKET animaliskt fett, som visserligen tog ner kilona men istället lämnade efter sig det DÄR.
Behöver jag meddela att jag slutat LCHF.
År av dubbelarbete(studier & nattjobb), för lite sömn, för mycket stress, för mycket träning, för lite soffmentalitet, louds of oro, kamp, konstig andning och idel flyttande sänkte tillslut må bra depåerna.
Alla lampor skrek signalrött.
Jag tänkte shit, ska jag bli en av dem som dör undan tidigt.
Trots utåt sett så djävla hälsosam med långkok, hembakat, megaträning, filbunkelugn, cool; så illa fungerande.
Rebellådror är hårda för 30 plussare.
Nu, ska jag ofta softa i soffan. Sova massor, med As oxytocinskapande hud mot min.
Ja, jag byggde förresten en sovalkov med skjutdörrar utan fönster, komplett mörker, tyst: och aldrig har jag sovit så gott och länge.
Jag bör hålla vikten för blodtryckets skull. Träna som tidigare.
... Bordelistan blir lätt lång.
Men, kanske ska man också orka göra fotbad lite då och nu.
Jag är lättad. LÄTTAD. Lättad.
Tack! Tack kroppen.
Namaste! som de säger i yoga.
lätt kropp, lätt andning.
Betablockerarna är ute nu.
Helt ute borde det vara att ge betablockare till folk.
Höstens förebråelser och 10 000-kronors-frågor om den dåliga konditionen, trots fortsatt regelbundet tränande fick sin lösning.
(Fattar man inget ibland eller?)
Hjärtat slog ju knappt.
Hade också 115 i HB, vilket borde gjort sitt till tröttheten.
Gårdagens läkarbesök visde gott blodtryck, goda värden, gott alltihop.
Utan mediciner.
Allah Akbar!! ville jag utropa, men tänkte bara ett sedvanligt tyst: Herregud ... alltså, va skönt!
Kolestrolet som chockhöjde sig (6.9) på ett och ett halvt år har nu chocksänkt sig (4.9) igen (på ett år).
Varför kanske den nyfikne frågar:
GI kost, plus stress, plus sömnbrist, tror jag.
GI kost med MYCKET animaliskt fett, som visserligen tog ner kilona men istället lämnade efter sig det DÄR.
Behöver jag meddela att jag slutat LCHF.
Äntligen kan jag dansa med A igen.
Hälsporren läkt, orken tillbaka.
År av dubbelarbete(studier & nattjobb), för lite sömn, för mycket stress, för mycket träning, för lite soffmentalitet, louds of oro, kamp, konstig andning och idel flyttande sänkte tillslut må bra depåerna.
Alla lampor skrek signalrött.
Jag tänkte shit, ska jag bli en av dem som dör undan tidigt.
Trots utåt sett så djävla hälsosam med långkok, hembakat, megaträning, filbunkelugn, cool; så illa fungerande.
Rebellådror är hårda för 30 plussare.
Nu, ska jag ofta softa i soffan. Sova massor, med As oxytocinskapande hud mot min.
Ja, jag byggde förresten en sovalkov med skjutdörrar utan fönster, komplett mörker, tyst: och aldrig har jag sovit så gott och länge.
Jag bör hålla vikten för blodtryckets skull. Träna som tidigare.
... Bordelistan blir lätt lång.
Men, kanske ska man också orka göra fotbad lite då och nu.
Jag är lättad. LÄTTAD. Lättad.
Tack! Tack kroppen.
Namaste! som de säger i yoga.
Jag glädjer mig!!
SvaraRadera