Fortsätt till huvudinnehåll

Genus

Genuspedagogik som vore den sprungen ur en illa omtalad statsfeminism nagelfars här o var.
Jag fattar inte grejen.
Med det provokativa i att man gör genus.
Kan inte förstå ifrågasättandet.
En transa som gör Britney i American Idol, vore väl tillräckligt.
Mer?
Boys don´t cry.
Timmarna.
Brokeback.
Billy Elliott.
Girlfight.
Allt om min mamma.
I själen alltid ren.
Å lite Fassbinder.
Och ja, alla djävla filmer egentligen som både bekräftar och leker med stereotypa könsroller och/eller går in för att problematisera eller överskrida dom.


Okej att man kan vara oense om i vilken värdehierarkisk ordning detta med kön och genus existerar.
Okej att man vill tycka synd om det och det för att det och det är fördjävla överpriviligierat.
Men att man aldrig kan enas om vilket.
Okej.
Men det andra, själva dikotomiseringen av Hon och Han, det ruckar vi ju på oanständigt ofta i takt med att tiden och ALLT rör sig.
DET måste man väl i alla fall tillerkänna tiden och ordningarna. Som vore det en befrielse für ALLE.

Ska det vara så djävla provocerande att erkänna.
Ska det vara så djävla svårt att se att de biologiska skillnaderna bör tas hänsyn till som individuell styrka eller brist? Hela den där kollektiviseringen av att majoriteten av pojkar eller av flickor är si eller så, det leder väl egentligen ingen vart.

Min Gud, varför har du övergivit mig.
Hur svårt kan det va?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...