Fortsätt till huvudinnehåll

Funderare

Exotism.
Essensialism.

PISKSNÄRTSORD.
Kolonialhistoriens värsta svordomar.
Och de där pretto-akademikernas skamfyllda anklagelse.
Hur man än gör gör man det, det ena eller det andra.

Jag tänker.

Det är lika svårt att låta bli det som att låta bli att ettikettera.

Folk.

Men jag tror jag avskyr essentialismen mer faktiskt.
Får krypningar av vilt, ursprungligt, naturligt, väsensfyllt, äkta.
Stackars satar också, som ska va det, allt det, för några andras projektioners skull.

Exotism är bedårande utanför, att beundra.
En fix, en idé, en idealiserad objkektifiering.
Jag gör det. Exotiserar. STORT.
Gör om, gör större, specialiserar, konstruerar.
Att re-placea någon eller något till nåt annat, av mig bestämt.

Numer är det så att jag t.ex. normaliserat brun hud.
Så till vida att jag ser mig som fel. Och ful.
Andra bukvita me.
Å så brukar det bli.
Inget alls ovanligt.
Lika säkert som att gråtanterna håller kultursverige under armarna.



Allt är redan.
Exotiserat.

Jag vet därför inte hur jag ska vända mig.
Hur jag ska välja. Hur jag ska tycka om, eller uttrycka.
Och vara rätt, rättvis, god och korrekt.
Utan Exotism, utan Essentialism?
Finns vi då?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...