Fortsätt till huvudinnehåll

Draken?

Försöker förstå bakgrunden till de ständigt rapporterade bomberna som smäller av i Pakistan.
Pak-i-stan-i-er.
Muslimer skjuter muslimer.
I talibanstyrda gränstrakter försöker den usa-stödda pakistanska militären ta över.
Alla UD's avråder till att uppehålla sig i området.
De boende får söka sig till läger.
I läger aktar man sig för att stödja flyktingar som också kan vara talibanska infiltratörer.
Jihad-styrkor SKA tydligen inte få ta över kontrollen av kärnvapen.
Och Pakistanska administrationen ska vara USA kontrollerbar.
Och herregud! tänker jag:
Först gav US vapen till Jihadsoldater som skulle strida i Afghanistan, sen gav dom vapen till militären i Pakistan, sen ska muslimer skjuta muslimer, med us-weapons.
Och hur ska de lyckas hålla de allianserna isär?
När går dom i stället samman och strider mot samma fiende?
Herregud!, igen.
Så underligt.
Är US Draken & Monstret?
Vill dom inte väl? Är det inte ändå det dom vill? Väl?
Är det kanske inte alldeles enkelt?
Men vad vill Jihadisterna da?
Har dom nån agenda? nåt mål?


Kan man skapa legitimitet för de här striderna hos ett folk som antagligen är helt slut och less.
Och hur ska i så fall den legitimitetens vara eller inte vara påverka vårens kommande val?
Men hur demokratiskt ÄR det i ett land där den som gör som US vill FÅR obegränsat med HÅRDAjulklappar?
Nä, jag hajar inte ...
Va fan vill dom, allihop, med det här? det där?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...