Fortsätt till huvudinnehåll

På håret

Man måste nog säga att det hänger ner rätt så bra nu,
som dräpande gardinsjok runt kinderna.
Håret.
Det gråa sticker ut från svålen och
från bussfönstret en dag såg jag en kvinna med ett djävla stort yvigt Svinto så grått i utväxten att det vitnade i trettio centimeter innan en gammal äckligt urtvättad hennafärg tog topparna i försvar.
Herregud, tänkte jag, lätt chockad.
Har hon tröttnat på att färga håret, eller
bara korkat igen i all lust till fägring?

Hon, kvinnan med det stora burriga håret vitt i rötternas trettiocentrimetriga utväxt, hon rörde sig utanför bussfönstret, skyndade vidare med kassar och påsar i mjukisbyxa och täckfodral. Jag, en med kortare grånad, mörkare visserligen men ändock lika grått och nu alltså även vildvuxet långt, satt otåligt i bussen i väntan på att hållplatsstoppet skulle vara över för att återgå till en snabbare hemfärd genom oktoberkvällen.
Jag synade kvinnan förstås, uppifrån och ner, graderade, värderade, mätte upp.
Jag vet, vi är sålda nu. Antingen sålda eller köpta eller utanför.
Man går till affärn och köper sin färg. Köper sin stil, köper sin existens.
För ytterst på kronan står tillslut alltid skönhetens gisseldamer.
I alla världsändar. I alla tider.
Skönheten, skönheten, skönheten.
Att ha eller inte.
Losa eller göra det.
Det är inget val, bara ett frånval är möjligt, va med eller inte.
Männen väljer det alltid till slut (det är heteronormativitetens definintion).

Bukowskisyndromet.

Jag satt alltså där, harkrank och ängslig inuti den av motorskramlet ristande busskroppen, och jag förstod med ens att jag omedelbart borde boka en frissatid.
Måste hem, snabbt nu bussen, tänkte jag, sen fila naglarna och peta ner flisiga nagelband därefter varsamt måla och lacka sådär perfekt pysselsnyggt.
Next övergå till de än mer sensuella sysslorna raka benen, armhålorna och fittan. Dra hår från ögonbrynen (lite mer koncentrerat denna gången så du slipper se ut som en amatörmässig djävel som helt okunnigt bränt ner skogsbrynen, så som sist, det såg ju för djävligt ut alltså).
Ja och sen kanske köpa fem paket lite kul strumpbyxor på Åhlens och få betala för fyra.
(Gör spiror av dina grynkorvben.)
Hitta ett par lårhöga stövlar.
Sexa till dig för fan, det är snart slut, över. Då har du blivit på tok för gammal.
Poledance yourself into da fucking heaven.
Annars slutar även du, vilse och ensam på bussstationen, som en rännande oönskad råttrest på jakt efter din patetiskt sökta frihet.
Om du inte redan är där. Utanför någon annans bussfönster idisslande på väg hem.

Bussen startade och rullade makligt och tungt bort från hållplatsen. Det hade hunnit mörkna utanför. Jag såg på min spegelbild i fönstret och tänkte att det hänger ner rätt bra nu, håret, som gardinsjok ner utefter kinderna.



.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…