onsdag 28 oktober 2009

Måste bara ...

 ...komma ihåg att jag älskar den här kopplingen jag har
mellan det jag tror att  Joyce Carol Oates säger (inte minst i Våld - en historia om kärlek)  - när hon säger att hon inte intresserar sig för våld i sig men för vad våldet gör med människorna - och, min koppling alltså, till vissa av Cindy Shermans nittiotalsfotografier:



Ibland tänker jag också att det roar mig som fan att genom den enligt kronologin omvända referensen blir även Monets impressionistiska t.ex. näckrosor inbäddade i Dolt hot.
Michael Haneckes filmer är egentligen ingen dum kompis i den här eleganta mer smakfulla våldsexcessen (än Terminator och Die Hard).
Men, är våldet värre, och mer frekvent, nu än förr (fråga BRÅ så säger de alltid av nån anledning att det inte ÄR det), eller har vi bara råkat specialintresserat oss för reproduktionen av våldet och dess konsekvenser?
Är vi  helt enkelt fucked up på att få se det och läsa om det?
Och i så fall VARFÖR?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar