Fortsätt till huvudinnehåll

Måste bara ...

 ...komma ihåg att jag älskar den här kopplingen jag har
mellan det jag tror att  Joyce Carol Oates säger (inte minst i Våld - en historia om kärlek)  - när hon säger att hon inte intresserar sig för våld i sig men för vad våldet gör med människorna - och, min koppling alltså, till vissa av Cindy Shermans nittiotalsfotografier:



Ibland tänker jag också att det roar mig som fan att genom den enligt kronologin omvända referensen blir även Monets impressionistiska t.ex. näckrosor inbäddade i Dolt hot.
Michael Haneckes filmer är egentligen ingen dum kompis i den här eleganta mer smakfulla våldsexcessen (än Terminator och Die Hard).
Men, är våldet värre, och mer frekvent, nu än förr (fråga BRÅ så säger de alltid av nån anledning att det inte ÄR det), eller har vi bara råkat specialintresserat oss för reproduktionen av våldet och dess konsekvenser?
Är vi  helt enkelt fucked up på att få se det och läsa om det?
Och i så fall VARFÖR?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

INTER- NATIONELL

Nu kan vi bara vänta ut det. Resultatet. Sd- som kampanjat i motregn av tomater, hur ska det gå för dem? Och hur ska det rapporteras från deras valvaka? Heilandes? Hörde ett program om Islands ekonomiska härdsmälta, några röster sa: vi börjar om, reflekterar över vad livet är, går inåt. Men, inte behöver vi en härdsmälta för det, för att veta att vi inte alls måste ha mer mer mer, shoppa mer mer mer. Al Gore dansade en sommar. Nu dansar industrin uppåt i gen. Och, ja det är ju nödvändigt, för att få fart på världsekonomin. Vi sa väl också att nu ersätts skitsystemet, det genomruttna kapitalistiska blindstyret med ett mänskligare mer holistiskt. Det var 2008. KRISÅRET, oktober 2008. Nu rullar det igen, Vovlo nyanställer. Och visst är det skönt. Folk får jobb. Får mat, får allt dom vill ha. FETARE plånbok. Björk talade på bruten engelska. Reikyavik var för litet för henne, för litet för att sälja musik, sälja artisterui, för litet för att utveckla sin egenart. Det dispar