Fortsätt till huvudinnehåll

Måste bara ...

 ...komma ihåg att jag älskar den här kopplingen jag har
mellan det jag tror att  Joyce Carol Oates säger (inte minst i Våld - en historia om kärlek)  - när hon säger att hon inte intresserar sig för våld i sig men för vad våldet gör med människorna - och, min koppling alltså, till vissa av Cindy Shermans nittiotalsfotografier:



Ibland tänker jag också att det roar mig som fan att genom den enligt kronologin omvända referensen blir även Monets impressionistiska t.ex. näckrosor inbäddade i Dolt hot.
Michael Haneckes filmer är egentligen ingen dum kompis i den här eleganta mer smakfulla våldsexcessen (än Terminator och Die Hard).
Men, är våldet värre, och mer frekvent, nu än förr (fråga BRÅ så säger de alltid av nån anledning att det inte ÄR det), eller har vi bara råkat specialintresserat oss för reproduktionen av våldet och dess konsekvenser?
Är vi  helt enkelt fucked up på att få se det och läsa om det?
Och i så fall VARFÖR?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...