Borden

Jag borde läsa Melakolins rum.
Melankolins rum i mig är ett kombirum i den etta med kokvrå som är jag.
Jag har allt i ett. Stråken av vemod finns med i allt.
I rummet där jag bor är det svarta tapetserat med mörka blommor på gråvit botten.
Min borg, mitt skydd, min trädgård.
Intill svarta rosrankors strävan mot taket bor en törnrosa.
Som hon väntar. I hundra år säkert.
Sen dör hon nog.
I en hjärtattack.