Växlevis går kärleken

Det ryter i växlarna
när tåget byter spår.
Så växlar även jag,
från mitt obekväma misstänksamhetstillsstånd
till hungersrötternas sugande vilja att hala in,
hala in, honom, ha honom nära.
Jag ringde förstås
sent sent
han var mjuk och behövande.
Jag var det också,
så älskande och längtande plötsligt.
Förstående och ursäktade.
I den stunden fanns inga andra känslokaruseller
än den här hållande värmepuppan som omslöt oss,
som om det snurrats klart,
for ever.
Som om vi nu skulle bli alla dagars! alla tiders!