Fortsätt till huvudinnehåll

Smidda Kakor

Jag ska baka kakor tills han kommer hem.
Två olika sorter. Med det där nya smöret som inte är SMÖR.
Ett slags kompensation. Den nya kvinnan måste hålla sig i tyglarna.
Det finns ju gränser även för henne.
För mig. När man går ut hårt kommer skuld.
Två sorters kakor kräva så dessa styrkeuppvisningar.
Ärligt talat så vet jag nästan ingenting om hur man gör.
Jag försvarar mig på lösa grunder.
Höjer rösten och blir kantig.
Det är ju min intuition.
Inte ens den kan man tro på.

Jag göttgör.

"När jag visar dig min vrede vet du att du sårat mig."
så skrev nån i boken "Den sårade kvinnligheten".
Jag skrev upp det, men hade inte alls behövt anstränga mig med pennan, jag minns orden så väl ändå.
Kvinna. Det förfrämligar sig.


KAKOR:(ej brända Madeleine):

1)
smör (inte SMÖR)
socker
mjöl
bakpulver
kakao
mandel
ceshew
nejlika
kanel
kanske lite muskot

2)
smör (inte SMÖR)
socker
mjöl
bakpulver
havregryn
körsbärssylt

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...