Jag tycker synd om mig när jag ser mitt osymmetriska ansikte på kort.
Där i finns för mycket grubbleri och tvekan,
alldeles för mycket tunga tankar om varat och osäkerhetsvitsen.
Det har gett mig ett fult, ett slags dubbelt utseende tillslut.
På bordet framför mig där jag sitter med min kaffekopp kryper tre myror omkring i ett planlöst stirrande.
Vet Dom vart de är på väg?
Ska jag döda dom, eller bara låta dem vara där. Det händer att de tar sig in mellan tröjan, byxorna och huden och irriterande springer där med sina sex ben.
Kanske flyttar de ut till sommaren, självmant.
Där i finns för mycket grubbleri och tvekan,
alldeles för mycket tunga tankar om varat och osäkerhetsvitsen.
Det har gett mig ett fult, ett slags dubbelt utseende tillslut.
På bordet framför mig där jag sitter med min kaffekopp kryper tre myror omkring i ett planlöst stirrande.
Vet Dom vart de är på väg?
Ska jag döda dom, eller bara låta dem vara där. Det händer att de tar sig in mellan tröjan, byxorna och huden och irriterande springer där med sina sex ben.
Kanske flyttar de ut till sommaren, självmant.
Kommentarer
Skicka en kommentar