A Sunday Kind of Love

Känner den där misstänkta obalansen i magtrakterna, virusvarningen ... Har ni också såna känningar innan infektion? En skum känsla i magen liksom, oroande ande- dräkt, m.m. Uppstötningar, en klar sjukdomssignal hos mig i alla fall. Immunförsvaret lär bo i mag- tarm- floran. Avvaktar och ser vad som händer på diet av Yoghurt och Pro Viva, grönt te, och nu en soppa med alla de där antiimflammatoriska grejerna AB listade, eller vem det var som listade dom (vad nu antiinflammatoriskt har med saken att göra, men det verkar rätt juste i alla fall): *gurkmeja *ingefära *citrongräs *vitlök (meget) *chili *äpple *cocosflingor *kyckling *morot *broccoli Ja ni hajar, man får hoppas att man just nu i alla fall blir vad man äter.

Sömn är också kemi. Det finns ungar som har helt kajko system i sina små kroppar. Som aldrig får den där sömnhormonduschen. I somliga svåra fall, som jag sett, nästan alltid ihop med specifik epilepsi, har visat svårast problem. Och dem som inte kan slappna av och sluta 'tänka' och dessutom inte heller får någon sömndusch och som är omgivna av oro och fullständigt oförutsägbara föräldrar och system kan också ha abnorma svårigheter. Att inte kunna somna. Jag har en gedigen erfarenhet av att söva ugnar med olika funktionsnedsättningar. Och jag vet att struktur, etablerar vanor extremsnabbt, just därför har man en chans, med få responser, tydlighet och säker vägledning. Den föreställning om vilka känslor som ligger bakom gråt och sömnsvårigheter, även hos ett litet barn, intresserar mig. Om man har en människosyn där man inbillar sig att känslor alltid utan omsvep är genuina uttryck för det autentiska 'sanna' kärnjaget därinne, det som med i stort sett samma erfar...

Tur att man inte ville ha, eller trodde sig passa i de där slinkiga bakelseklänningarna. H&M har redan slutsålt.

Var någonsin meningen med livet att vara Lycklig?  -då har ni inte sett Familjen Bra, av Joachim Piirinen.

Man undrar varför TV-shops alla skalmans bästa uppfinningar för den effektivaste träningen, ever, alltid är för ensambruk hemma. Man undrar också varför OBH- nordica i sin elslinga- inbyggda filt- reklam sätter det frusna vackra paret med filtbehov i ett havsnära arkitektritat hus med gigantiska fönsterpartier. Ja man kan också fråga sig om det kommer att betyda nåt för vårt real life att vi européer, i alla fall enligt min man aldrig kommer i håg nåt utan att skriva upp det så att vi sen kan läsa det. Annat man undrar över är om nyhets- redaktörer någonsin tänker på hur underligt det kan verka att från ena inslaget om tilltagande fattigdom, Irländsk bankkrash, "jag skulle inte varit här", svält- och kolera- rapport gå rakt över till ombonade julshopping-bilder till vilka säkerställda teser om eleganta säkert också italienska espressomaskiner som årets julklappar framförs. I´m Julietta! (Alfa Romero, right!?)

... ibland skrattar jag till med min råa bitterhet: tror folk att funktionshinder minskar nu? när dom så genomtänkt aborterar ryggmärgsbråck och downs syndrom? vilken djävla blunder det är, egentligen ...  Nä, herrar och damer familje- lycka planering det sväller, sväller, sväller i omfattning, andelen med definierade funktionshinder ökar i takt med att samhället klämmer ur sig detta förakt för humanism (ja, nu tänkte jag alltså inte på Christer Sturmark, utan på sammanhangsförbindelser i historiska perspektiv kopplade till dagens forskning inom ett antal olika humanistiska discipliner) till förmån för cash, självdisciplin, underhållning, nannys och produktions- effektivitet.

En ansvarig för funktionsnedsatta i en kommun nära mig sa att ensamhet är ett problem för Sverige inte för de funktionshindrade. Alltså behöver man inte från samhällets sida, dennes förvaltning, tänka på det, uppfattade jag det som. Som om inte hela förbannade rörelsen och reformerna utgått från att försöka lösa det dilemmat medelst sina landvinningar. Historielöshet och avsaknad av övertygelse är farligt, man tappar bakgrunden till striderna.  Att dra höga svärd mot liknande uttryck för nonchalans lönar sig bara om man är fri så runtom denna höghäst råder väl tystnaden.  Å andra sidan finns ingen tid för humanistiskt präglade diskussioner ute i kommunernas ledningsgrupprum.  Jag älskar Universitetet för just det motsatta. Kritiska perspektiv. Dessvärre ute i verkställande verksamheterna är klyftan besvärande gigantisk mellan evidens och implementering. Jag kan ibland, ärligt talat, känna mig helt förtvivlad: när ska vård- skola- omsorgs- insatser vilka kräver...

Det bästa för den feministiska rörelsen vore om Per Nuder tog över sossarna, likadant om det blev Östros: grattis liksom!

Död, elände, sjukdom, livets villkor, jorden, luften, novemberregn, sjörök och dimma är överallt omkring. Insulinkoma, blå fötter, rosslingar, organ som lägger av, och ett till mannen mycket mycket nära dödsfall inträffar. Så är det också alla SD áre. När man är på andra sidan och ens nära avlider är det inte bara att rusa å stad och fly me home to where I belong liksom. Nä, man hör röster och gråt på en sprakande telefonlinje och ligger i sin varma säng under duntäcket och man tittar i taket, förundras, och skäms för att man har det bra. En man i femtio års åldern, stor familj, stor karisma, stor humanism dör i från av en icke diagnosticerad diabetes typ 2. När han väl kom till en läkare på ett sunkigt senegalesiskt sjukhus var hoppet förbi, organen hade tagit slut, njurarna var antagligen ur funktion, och hjärtat hade väl flimrat runt i hundra trettio och föst flager upp i hjärnan.  Han dog.  In La Suede ligger en sextiofyra årig kvinna i sin säng och ...

I det perfekta CV't figurerar ingen som skriver om bloggtorka och noll kommentarer... Symtomatiskt: sök på torka och 70% av bilderna gestaltar en Afrikan. 

Det är synd om dom som tar betablockerare för att stilla sin nervositet. Betablockerare sågar allt som kan verka livskvalitet. I know, jag blev 75- trött, trög och stum på två veckor. Jag tycker också synd om alla panshisar som får denna hjärtslowdownare morgon middag kväll. Borde förbjudas. Även sportchefer Öst nånting  som talar i teve om sport och idrott och hälsa som om det som bäst är satsningar för framtida os- hopp som det gäller - kunde förbjudas. Och Kungen som opassande humoristiskt rapporterar från Kina att även den mest berömda(lilla Röda) boken där är något man inte heller pratar om. Ur led är tiden, ännu. En bunt av misstag, en hop av missgärningar, felande länkar, mänskliga faktorer, patriarker och maktnarkomaner: dom och vi halvmessyrerna försöker, igen och igen ...

Himmel över Berlin av Wim Wenders Himmel över Berlin, var en verkligt älskad repris. Har ni inte sett, se! så optimistisk, en sån ömsint kärleksförklaring till livet, till människan! Där ser man inte ner på folk utan bildning och genuin, intellektuell personlig stil- & kapital så som egentligen Coppola alltid gör i sina filmer. Som om hon återkommer till en svag eller för all del tydligare smak av att vara lite mer, lite bättre än somliga av sina huvudpersoner. Den där smarta, intellektuella karaktären som aldrig får något officiellt erkännande men som ges uppdrag att beskriva världen för de ytliga kunskapsföraktande men för all del storsmällande karaktärer som framgångsrikt slickar i sig tidens sockervadd och dekadens gestaltas i hennes filmer. Coppolas två senaste filmer rör också mer uttalat i genusfrågan. Traditionell passiv man som dikterar villkoren för den för honom, för hans gunst oh så smyckade till självutplåning dansande svassande kvinnan. Wenders kvinn...

Somewhere. Såg den ensam.Om ensamhet. Om tomhet och dekadens. Där nöjen med diverse sensationstriggers ska tränga igenom ledans hölje. Existentialismens ständiga närvaro i Sofia Coppolas filmer. Och så satt jag där och tänkte på kungen. När jag såg Stephen Dorff som den Hollywoodska succeskådisen Johnny Marco av både värktabletter, sprit och meningslöshet ligga avtrubbad i sin hotellsäng inför två poledansande strippor tänkte jag på den ofrivillige kungen. Lika synd som jag tyckte om Johnny Marco - och allt annat som man kan sublimera den känslan på -  under de två filmiska timmarna kände jag att jag tyckte om kungen. Va ska man göra liksom, som kung? - alla vill ha en bit av dig, och du tar, du roar dig, för att överleva, för att leva, och ja: otrohet, den finns ju. Överallt. Nu tog den förmodligen sig såna här former eftersom det var högsta skiktet som spelade. För ingen kan väl annat än att tro att kungen inte dementerade där han stod i jaktmarkerna i Västergötland och sa att f...

Rövarkungar från den undre världen rapporterar: sex & fylla! Von Obens i herresäten säger: avslappning & rekreation. Och så Camilla Henemark? eller? Ärligt talat, det här innehåller ALLT, eminent förströelse för en trist novemberinledning. Lek för somliga, Allvar för andra.

I Småland nånstans i norra åt vi på en rastaurang han försökte säga något om deras, min mammas och hennes livskamrats, jag blev högst rörd och öm att prata och reflektera är inte alla människors lott tillslut kan det bli helt tyst faktiskt, hos somliga inrökt och befäst så många tusen stickor och stockar som har pålats i köttet rätt ner i halsarna och täppt till så tillsut har man inte ens ett språk för det som andra tror finns där, och som kanske gör det också Då kan det komma dagar när man låter ett ord sippra ut en annan spetsar öronen, på ett ungefär. Vi är allt bra tafatta med varann Min mamma har varit tillsammans med sin man i hundra år ensamma, tror jag Hundra år av ensamhet Människan är född sån, ibland, ska man väl passa på att säga somliga äro de lycksaliga Förresten, jag tror jag är på den vägen också på väg in i tystnaden där man kniper ihop inte orkar dra sina evinnerliga egna behov i långbänk nånstans räcker det väl man bryr sig ...

Om dom här tre stora religionerna som bygger på Abraham pratar man om på SVT Forum. Dom är så dominerande är för att dom är organsierade, sa man. Fred mellan religionerna, sker när man lär känna varandras grundläggande element, man kan inte stänga ute religionerna och lämna dem att utvecklas i sina egna processer, säger en debattör. Demirbag steen säger tvärtom förstås. Segregerar eller enar religiösa uttryck och samfund, frågar man. Folkrörelser byggde Sverige säger en annan. Jag lyssnar, och tycker om att Folkets Hus nu finns i mitt vardagsrum. Även om jag förstås borde lockas ut, till KULTURHUSET, där man kan köpa fikabröd och kaffe och titta på dom andra. Kulturhuset som segregerande eller enande kraft, va säger ni?

Lång regntung promenad. Kala avlövade grenar. Blött. Och sen bar vi ut den stora men så bortom räddning trasiga platt-teven och ställde den i trädgården bakom huset. Gästerna droppade in och sa Oh så tjusigt. Och jag tänkte på det vi föst undan. Sopat bort.