Ja, jag bor med en, är gift med en.
Och med det sagt, jag vet inte särskilt mycket om Islam.
Läste kurs om Islam i Europa för att förbereda mig. Men ... jag vet inte alltså.
Jag puttar i alla fall på mannen när klockan ringer vid fyra för att han ska gå upp å äta o dricka.
Enkelt, en överlevnadsstrategi, ibland hyssjar jag om bönesången blir ljudlig och det är tidig morgon. Praktiskt.
I går frågade mormor 90+ om jag fastade, jag försökte skoja och säga att jag gjorde det, hon skrattade och avslöjade mig direkt. Själv höll hon minsann ut, åt knappt när hon fick.
Jag undrar hur det går att vara matmissbrukare och fasta? Bryter man fokus? Bryter man trenden? Kan det räcka att en gång om året bryta trenden att fetta till sig och på så sätt hålla värsta fetman stången? Ja, det måste väl vara så? Finns det några jämförande studier. Eller stirrar man sig blind på den där huvudduken bara?
Nä, SD, jag är ledsen. Det är inte så himla underligt att leva sida vid sida med en troende muslim. Inte alls. Vad ska vara svårt? Att ge utrymme till bön? Att ge utrymme till fasta? Till moskebesök, till fromhet?
Nä, jag vet inte alltså.
Vi lever på. Som vanligt.
Men nu är det värsta julafton. Ramadan. Det verkar vara nåt speciellt ändå. Det kokas mat och träffas vänner. Jag träffar knappt någon. Så kul är vi i vår kultur. Vi bryr oss nada. Eller så är jag så inihelvete oönskad och det är därför att mina vänner bryr sig noll. Men så ser det ut. Jag måste börja om. Vår härliga svenskhet, ditt och mitt. Upptagenheten. Jag tänkte på det i dag när jag tapetserade. Vem fan bryr sig om att tapetsera om man kan ägna sin värdefulla hjärna åt nåt annat? Man köper in nån som gör det helt enkelt. Men jag gör det. Och min hjärna bråkar och knör tills det gått en timme och den accepterar och börjar jobba på tills det är klart. Nåt bra måste det väl komma ut av detta? undrar jag desperat där jag står med våderna i klistret. Jag tapetserar när andra fattar stora beslut. Eller va fan gör dom med all sin tid. Jag tycker faktiskt att jag har tid. Varför?? Varför har JAG tid?!?
Oj, jag kom från ämnet. Muslimen, snart kommer han hem, jag har kokat mat, gjort persiskt ris, och nån Italiensk anrättning. Nä du, min egen lilla Muslim, hurry up: Im waiting honey!
Och med det sagt, jag vet inte särskilt mycket om Islam.
Läste kurs om Islam i Europa för att förbereda mig. Men ... jag vet inte alltså.
Jag puttar i alla fall på mannen när klockan ringer vid fyra för att han ska gå upp å äta o dricka.
Enkelt, en överlevnadsstrategi, ibland hyssjar jag om bönesången blir ljudlig och det är tidig morgon. Praktiskt.
I går frågade mormor 90+ om jag fastade, jag försökte skoja och säga att jag gjorde det, hon skrattade och avslöjade mig direkt. Själv höll hon minsann ut, åt knappt när hon fick.
Jag undrar hur det går att vara matmissbrukare och fasta? Bryter man fokus? Bryter man trenden? Kan det räcka att en gång om året bryta trenden att fetta till sig och på så sätt hålla värsta fetman stången? Ja, det måste väl vara så? Finns det några jämförande studier. Eller stirrar man sig blind på den där huvudduken bara?
Nä, SD, jag är ledsen. Det är inte så himla underligt att leva sida vid sida med en troende muslim. Inte alls. Vad ska vara svårt? Att ge utrymme till bön? Att ge utrymme till fasta? Till moskebesök, till fromhet?
Nä, jag vet inte alltså.
Vi lever på. Som vanligt.
Men nu är det värsta julafton. Ramadan. Det verkar vara nåt speciellt ändå. Det kokas mat och träffas vänner. Jag träffar knappt någon. Så kul är vi i vår kultur. Vi bryr oss nada. Eller så är jag så inihelvete oönskad och det är därför att mina vänner bryr sig noll. Men så ser det ut. Jag måste börja om. Vår härliga svenskhet, ditt och mitt. Upptagenheten. Jag tänkte på det i dag när jag tapetserade. Vem fan bryr sig om att tapetsera om man kan ägna sin värdefulla hjärna åt nåt annat? Man köper in nån som gör det helt enkelt. Men jag gör det. Och min hjärna bråkar och knör tills det gått en timme och den accepterar och börjar jobba på tills det är klart. Nåt bra måste det väl komma ut av detta? undrar jag desperat där jag står med våderna i klistret. Jag tapetserar när andra fattar stora beslut. Eller va fan gör dom med all sin tid. Jag tycker faktiskt att jag har tid. Varför?? Varför har JAG tid?!?
Oj, jag kom från ämnet. Muslimen, snart kommer han hem, jag har kokat mat, gjort persiskt ris, och nån Italiensk anrättning. Nä du, min egen lilla Muslim, hurry up: Im waiting honey!
Inga bomber i garderoberna alltså? Inga hemliga terrornätverk i vardagsrummet? Och du får lämna hemmet och måste inte gå i heltäckande? Vad besviken Jimmie Åkesson skulle bli om han visste.
SvaraRaderaJa, fast det skulle han nog inte se, inte kunna se att mannen är Musse heller, o det är väl därför dom måste hålla på å röra om med kvinnornas huvuddukar ...
SvaraRadera