För att kicka upp sitt andliga uppvaknande borde alla lyssna på
Annika Östbergs sommarprat, ja alla ni av hävd och princip ateister kan väl se det här med andlighet som ett mentalt reningsbad, eller varför inte en essentiell loop av oomkullrunkeliga humanistiska värden.
Är det inte en skymf mot vår egen höga modernitetsvurm att en människa kan vara avstängd från allt, hindrad att åtnjuta nåt av det vi erövrat och medelst brainy högteknologiska uppfinningar skapat, och sen helt lätt kliva ut, denna i 28 år inspärrade människa, få ett par timmar i denna sköna nya värld och därefter behärska de förmåner som tre decennier bjudit, och i det hålla huvudet högre och klarare än vad många av oss inskränkta och förlorade i det här landet gör?
Allt eftersom Annika Östberg kämpar i studiomicrofonen med att få de svenska orden utan accent förbluffas jag av vad avskiljdheten, fängelseerfarenheterna, tiden med sig själv har gett i form av klokskap. Som en ödmjuk, skarpsynt och med ordens avvägningar konstfärdig kvinna, framträder denna Annika Östberg.
Hon avslutar programmet i tacksamhet för att hon, som på inga sätt är värd det, eller har förtjänat det, har fått ett nytt liv. Ett nytt liv med färgade kläder, spetsbehå, valmöjligheter, trädens sus, vindens smekningar, ja ni hajar; pånyttfödelsen i kontrast mot fängelsetillvaron med vakters övergrepp men med innerliga internvänskaper.
Förtjänat livet? vem fan har det? man bara föds, liv fortsätter att spottas ut utan krav på prestation. Ingen avkrävs på någon förtjänstfull insats för människorna eller djuren. Men gränserna för när man bränt sina rättigheter går precis där, i natten med en fulldrogad pojkvän, Bob, som drar kulor i två andra.
Annika Ö är den enda av alla pratarna som inte har någon titel i presentationen. Jag undrar om det var av hänsyn som man inte ville skriva morddömd, eller intern, eller Svensk-amerikan? har man inget civilt yrke, är man ingen. Andra Sommar jag haft stor behållning av i årets säsong var Karin Johannisson, - Professor idehistoria, och Peter Andersson, - Skådespelare.
Annika Östbergs sommarprat, ja alla ni av hävd och princip ateister kan väl se det här med andlighet som ett mentalt reningsbad, eller varför inte en essentiell loop av oomkullrunkeliga humanistiska värden.
Är det inte en skymf mot vår egen höga modernitetsvurm att en människa kan vara avstängd från allt, hindrad att åtnjuta nåt av det vi erövrat och medelst brainy högteknologiska uppfinningar skapat, och sen helt lätt kliva ut, denna i 28 år inspärrade människa, få ett par timmar i denna sköna nya värld och därefter behärska de förmåner som tre decennier bjudit, och i det hålla huvudet högre och klarare än vad många av oss inskränkta och förlorade i det här landet gör?
Allt eftersom Annika Östberg kämpar i studiomicrofonen med att få de svenska orden utan accent förbluffas jag av vad avskiljdheten, fängelseerfarenheterna, tiden med sig själv har gett i form av klokskap. Som en ödmjuk, skarpsynt och med ordens avvägningar konstfärdig kvinna, framträder denna Annika Östberg.
Hon avslutar programmet i tacksamhet för att hon, som på inga sätt är värd det, eller har förtjänat det, har fått ett nytt liv. Ett nytt liv med färgade kläder, spetsbehå, valmöjligheter, trädens sus, vindens smekningar, ja ni hajar; pånyttfödelsen i kontrast mot fängelsetillvaron med vakters övergrepp men med innerliga internvänskaper.
Förtjänat livet? vem fan har det? man bara föds, liv fortsätter att spottas ut utan krav på prestation. Ingen avkrävs på någon förtjänstfull insats för människorna eller djuren. Men gränserna för när man bränt sina rättigheter går precis där, i natten med en fulldrogad pojkvän, Bob, som drar kulor i två andra.
Annika Ö är den enda av alla pratarna som inte har någon titel i presentationen. Jag undrar om det var av hänsyn som man inte ville skriva morddömd, eller intern, eller Svensk-amerikan? har man inget civilt yrke, är man ingen. Andra Sommar jag haft stor behållning av i årets säsong var Karin Johannisson, - Professor idehistoria, och Peter Andersson, - Skådespelare.
Jag lyssnade och häpnade, imponerades av hennes insikter om livets värde. Ja, helt klart bäst i sommar, efter Johannisson då. P Andersson ska jag ta del av..lovar:)
SvaraRaderaÅh, har Peter Andersson pratat? Då kanske jag måste försöka hinna lyssna på några sommarpratare då.
SvaraRaderaVisst va det bra, Annikas? Jag tänkte också, mest att säga under hela säsongen, och säkert förra också. Så värdigt, och innehålsrikt, fritt från maner och floskeltoppar.
SvaraRaderaJepp, Peter A, och det vsade sig att han vuxit upp inte alltför långt ifrån där jag bor.Lyssna. Han är bra, skådis också.
SvaraRaderaJag har inte riktigt vetat vad jag tyckt om Annika, läst och klurat men det finns så otroligt mycket skrivet om henne så man vet inte vad som är sant och vad som är påhittat.
SvaraRaderaNU vet jag vad jag tycker, vad bra att hon (trots mångas protester) fick tid att berätta...
Visst Maja. JAg har också tänkt på det där med skulden, och det läger som vill få mig att känna att bara för att Annika Öär kvinna tycker vi synd om henne, och så de andra som tycker synd om henne bara för att hon är kvinna, offer, och ett övergivet barn. Men men, att höra henne ger vid hande att man faktiskt inte behöver ta ställning i skuldfrågan, hon har avtjänat straffet med besked, i vilket fall som helst. Det räcker.
SvaraRadera