Karlekens valvilja

Laser bocker. Finurlar med mig sjalv. Tittar pa familjerna i det compound dar vi hyr. De tittar pa mig ocksa. Jag sitter inte i solen pa garden langre, bara nar jag tvattar, handtvatt, A pastar att jag inte kan, och varfor ar jag sadan att jag darfor maste visa det? Gick till shoppen, den som finns i varje gathorn och som saljer lite av allt over disk, man maste alltsa prata, nechne trop blance sa jag och pekade mot tvattmedeln. Jag fick ett pulver och tror det var bra for vitt, mina fingrar fratttes i alla fall, och ovansidan pa vansterhandens mellanfingrar sarade sig efter att ha skrubbat kladerna dar. Far hoppas att det lakt tills nasta gang. Hanger pa taket, och star man dar och tittar ut over hustaken i vart kvarter ser man hur tygstycken fladdrar i vinden overallt. Vi brukar sitta daruppe och se pa solnedgangen; En dag sag jag en ratta springa utmed grannhusets vagg nar jag satt dar och spanade. Nasta dag sprang den precis forbi vara fotter i pur radsla nar vi kom hem pa kvallen. De har tjocka svansar. Oh fy fan, sa jag, jag hatar Rattor. Och nar jag skulle forklara varfor sa jag bara att de var farliga, drog in bakterier, hur mytiskt ar inte det att pasta nat sant? Jag som avfardar med illa dolt forakt alla mojliga typer av magiskt tankande A hanger sig till.
Anda tills jag haromdagen fragade om han trodde nagon utovat svart magi pa mig infor brollopet eftersom jag var sa stangd och obekvam och satans missnojd da. Sakert sa han, och jag var faktiskt allvarlig. For inte ens Freud kan val forklara hur an organisms kanslokropp kan sankas sa totalt i ett kar av obehagsvatten som sipprar in i varenda cell, for att sen dagarna efter vara idel karlek, ljus, tillit och tillforsikt.
Som nu. For tre dagar sen sa jag att jag skulle lata bli att vara missmodig och kritisk, bara foljsam och van, och som det fungerar. Jag kan bli sa totalt blockerad och flykten in i kritikens naste ar rent intuitiv.
Som det odlar karleken med motsatsen. Att slappa taget. Lata saker vara.
Valvilja fods av valvilja.