JAG och vi

A är hemma hos familjen. Röster, skrik, rop hörs i telefonen, ekon flyr upp emot husväggarna som omger deras innergård som också är kök och vardagsrum. På kvällarna tar de in getterna och ställer dem bakom tre rep därinne på gården, tätt tätt står dom där tills de nästa morgon får springa ut igen. På Dakars citygator vandrar getter, höns och kor, även om jag tror att just korna hålls repade även dagtid. Ja, ni kanske undrar hur dom hittar hem, jag undrar också, kanske är det med getter som med katter ungefär. Plötsligt hörs ett högt hamrande ljud i bakgrunden:
"Va håller ni på me?!" frågar jag.
"Ma-ami stöter lök!" säger A.
Klockan är midnatt, lokal tid, nu ska det stekas lök, antagligen ska det kokas potatisbitar; frittes, och stekas ägg. Hur mycket mat går det åt, egentligen, gården är ju full av folk? Och nej, det är ingen födelsedag man firar, ingen fest, ingen högtid, det är lördag.
Och hur jag än försöker fråga finns det alltid nån släkting som jag missat och som råkar vara där.
"Det är inte som hos er:" säger han.
Jag försöker säga något cyniskt, som naturligtvis inte går fram.
Hos mig, här står tiden stilla, här hör man klockvisarna flytta sig.
Jag jag jag. Här dras planer för hur JAG Jag Jag bäst ska förvalta dagen. Dagen av ensamma beslut, ensamma hänsyn, ensam förkovran, min UTVECKLING.
Här funderas på hur jag bäst ska sköta om mig, för att må bra, för att bli lycklig, för att bli LYCKLIG.
Det är underligt, mycket är mycket underligt.
Så naglade vi blir i våra system.