Om att det kunde vara nu, och att jag kunde vara där,
sitta på en stenbänk av alla stenbänkar som ramar in den där fontänen nere i ena hörnet.
Då skulle jag passa på och ta en dagstur upp på någon av kullarna som omger Florens.
Gå till nån by, och se ner på alltihop, kanske ta bussen tillbaka.
Jag vill fortsätta leva på det sättet, komma ensam, gå ensam.
Åka till Prag, Berlin, ta tåget vart som helst.
Lyssna på P1, rassla med papper, titta ut genom fönstret.
Hälla olivolja på ett fat, doppa bröd i, hembakat.
Finns det någon som skulle drömma om att drömma samma?
...
Sen vill jag vara familj.
Vandra i fjällen nån gång. Åka till NY.
Annat som passar.
Växla.
Det går väl?
Klart det går, växla...ha kakan och äta den. Vem sade att den ekvationen skulle vara omöjlig? Stora svårigheten är väl bara att hitta kids som vill fjällvandra?
SvaraRaderajag längtar efter kärlek! fin blogg! kram!
SvaraRaderaPeace: bra, då går jag på den linjen, jobbar fram det scenariot, och Kidet här i familjen är så stor att han klarar sig själv ... med eller utan fjällvandring, undra om han kanske inte skulle vilja göra det, ändå ... Får hoppas Mannen vill ha mig så mycket att han är beredd att hålla tillgodo, med alltihop ... men man vet aldrig.
SvaraRaderaOroshjärta! Tack för din kommentar, ditt besök. Välkommen! ;) Längtan efter kärlek kanske är den ultimata fredsmanifestationen nånsin, att fortsätta längta kärlek, frid, värme ... Man vill fram också, så klart. Lycka till!
SvaraRadera