man ...

... man snackar om manligt.
Om manligt, man-ligt.
Min man, ja, det säger jag ju.
Kunde lika gärna sagt partner.

För i mig bor en lesbian och en bög.
Lesbianen tycker om kvinnor(såna utan snopp).
Bögen gillar män(med).

Nu har jag lämnat den lesbiska på undantaget.
Eftersom jag vet att hon är i underläge.
Då känns det bäst på detta vis.

Min man, och bögen i mig.
När vi har sex, kunde det lika gärna vara utan man-lighet.
Man tar det man har, liksom.

Vad försöker jag säga?

Jo, jag säger: jag VET INTE vad det manliga är som jag förväntas tända på hos den jag kallar min man.
Det är nog ganska oartikulerat.
Jag tycker om honom för att han är den han är.
Men inte för att han borde göra det eller det, vara si eller så.
Jag tycker om det han GÖR.
Så som han gör det.
Inte för att det är manligt.

När hon gjorde detsamma: då gillade jag det för att hon gjorde det.
Små hål i verkligheten av strömmande kärlek och åtrå.
Inte kan jag veta var det tänds?

Min Lesbiska brud och min bög brud som delar rum inuti mig är nog ganska överrens.
Accepterat.

Hur verkligehten organiseras däremot, om det har det manliga och kvinnliga mycket att säga.