Fortsätt till huvudinnehåll

Vård-central.

Centralt för vården här är att man är listad.
Man är listad på en central och har där sin doktor.
Min sätter nu ut blodtrycksmedicinen som gjort att jag
fått stumma stockben och neurologiska fantomsmärtor under fötterna.

I morse gällde fasta inför besök på centralen för att lämna tre rör.
Jag måste alltid titta bort när det mörkt mörkt röda forsar ut i glastuben.
Det är äckligt.

Tre meter innan jag nådde fram till provtagningsstolen, aka den kombinerade akutgynstolen med armstöd för benen på sidorna, så kände jag hur stickandet under fotsulorna hastigt brände och slet i nervändarna där.
Fördjävla konstigt, tänkte jag, att man kan känna en sån smärta för att man blir rädd.
Med värkande fotsulor satt jag alltså där sen och stirrade i taket och lät blodet pulsa ut ur kroppen.
För lågt HB, men bra socker, sa sköterskan.
Resten, det om blodfetterna, sköldkörteln, levern, njurarna kommer sen.
Det kommer sen, på nästa besök.

Med ett plötsligt behov av tröst  åkte jag bort till frisersalongen,
den med drop in för 170. Fick en tid senare.
Såg mig i backspegeln när jag var på väg hem, fördjävligt nu:
blek, långhårig, risig, ofärgad, omålad (nej, jag har inte hittat masvaran).
Och fet, trots att de senaste två veckornas diet gått bra.
Jag har fantomfetma, den när man inbillar sig att man är fetare än man är, som om det inte räckte med det som är liksom.
Det händer att jag drömmer om att åtminstone få en släng av anorexi.
Ska nog fettsuga magen när jag gått ner 10 kg.
Får ta upp den frågan på vård-centralen nästa gång.
Skriva önskelista:
Gör om mig!(På skattebetalarnas pengar!)

Kommentarer

  1. Men din lilla...... buse.. Får man länka till den här bloggen eller vill du ha den för dig själv?
    Ah, nu ska jag LÄSA.
    Puss o kram!

    SvaraRadera
  2. Haha, jag kan glömma att jag såg bloggen om du vill! Fast jag vill inte.

    SvaraRadera
  3. HEHE ... jag tänkte mig mest ett rum för att skriva ner sånt jag ville komma ihåg att jag tänkt, om relationen med A.Men sen censurerar jag mig ändå,får förföljelsemani.
    Det är trevligt med sällskap, särskilt från dig.
    Men, du ... jag hajar att jag antagligen lämnade spår efter mig, eftersom jag av bekvämlighet lagt upp länkar till de sidor jag ofta läser.
    Men men. Kul å se dig! ;) i alla fall.
    Varför ska jag sitta och trycka i en egen vrå av världen? När jag kan ha sällskap av Dig?

    Puss & Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Nattetid

Besöksantalet slår i barometertaket. Min lyckas smed var att jag en gång för ungefär ett år sen skrev ett inlägg om Bara bröst. Dit hittar man från värmlandsskogar, Hammefest, och jag vet inte varifrån alla bröstsugna kommer.

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...