Om ...

Läser om folk på olika bloggar,
mest från Stockholm förstås.
Dom är i och med och på,
mitt i allt,
med allt.
En som fotat för nåt magazin men som hoppat o nu fri-lansar, säljer, smetar sig och knäcker bl.a. som fotolärare, finns för tillfället i Tokyo och publicerar fantastiska foton därifrån.
Hög kontrast. Mycket färg. Absolut form, men innehåll?

Vad publicerar jag?
Från mitt totala ointresse av flash kommer ingenting.
Tänk om man kunde göra som hon, i Virginia, eller var hon är?
Den kvinnliga fotografen som gräver där hon står.
I såna projekt finns densitet.
Och en sällsam mening? Barn, död, natur vs kultur, tid.
Sally Mann va? Jo, det är hon:
Sally Mann. Snygg är hon också.

"Idag, då allt fler fotografer och fotobaserade konstnärer arbetar med ny digital teknik, väljer hon fotografiets ursprung och utvecklar det till sina egna bildvärldar."
skriver Kulturhuset inför en utställning där 2007

Så modigt, att förutsättningslöst gå mot strömmen. Och sen bli just så älskad och beundrad som alla som ränner med forsen vill.
Det känns som om tiden är en annan för Sally Mann. Som om den går långsammare.
Hommage till henne så här i söndags-ledan.