Fortsätt till huvudinnehåll

Måste bara ...

 ...komma ihåg att jag älskar den här kopplingen jag har
mellan det jag tror att  Joyce Carol Oates säger (inte minst i Våld - en historia om kärlek)  - när hon säger att hon inte intresserar sig för våld i sig men för vad våldet gör med människorna - och, min koppling alltså, till vissa av Cindy Shermans nittiotalsfotografier:



Ibland tänker jag också att det roar mig som fan att genom den enligt kronologin omvända referensen blir även Monets impressionistiska t.ex. näckrosor inbäddade i Dolt hot.
Michael Haneckes filmer är egentligen ingen dum kompis i den här eleganta mer smakfulla våldsexcessen (än Terminator och Die Hard).
Men, är våldet värre, och mer frekvent, nu än förr (fråga BRÅ så säger de alltid av nån anledning att det inte ÄR det), eller har vi bara råkat specialintresserat oss för reproduktionen av våldet och dess konsekvenser?
Är vi  helt enkelt fucked up på att få se det och läsa om det?
Och i så fall VARFÖR?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning. Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår. Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider. Kom an Japaner! Håll ut! Kom an Mrs S, hitta en väg ut! Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ... Mangahär för Japanen inteserektionellt uppror Arslet för demagoger ...