A Sunday Kind of Love

Offline, får tillbaka hjärnan, den långsamma, inte så självklart de spännande tankarna, men hjärnan är min. Slowly. Skruvar Pax utan instruktionbok. Hittar den när jag är klar. Jag måste göra det här, nu, sa jag. Ungen sa: om du inte varit så djävla envis kanske du hade kommit långt med ditt liv. Jag vet, sa jag. Förlåt sa han. Vaddå, det är säkert sant, svarade jag osentimentalt. Jag fortsatte vara envis. Det är som om jag tagit ett kliv i min personliga mognad. Inte mycket ruckar. Bara förtvivlanssakerna, som vanligt alltså. Dem blir man nog inte av med. Welcome to Hell, sa mina grannar, not. Men jag tänkte. Spring upp och ner i trappan, den nya, två hela nätter i rad 24 - 7. Ungdomar som lever omnipotenta. VI SOVER INTE HÄR, ska jag skriva på dörren nästa gång. Jag måste börja med ordningsfrågor i denna 3 man starka Brf. Värdelöst. Jag hittade en smyg i det stora vackra köket dock, och tänkte specialköpa en specialmadrass för den för antagligen är det det tystaste stä...

Dansar i väg till banken. Not. Ringde ungen och frågade om han ville följa med. Varför, frågar han. Ja, om du skulle tycka det var kul alltså, att se hur det går till. Crossed fingers. Jag behöver honom. Nycklar snart, flygglass snart. Spännande spännande. Frustar i startboxen. Nu.

Vill ni känna er mer främmande än vanligt i den här världen: titta på bloggerskans Kissies a nsiktslyft på Aftonbladet tv ! Mer hypometaego blir det inte. Man ÄGER sig själv.Man ÄGER sina signaler. Sitt varumärke. Man ÄGER. ÄGER. ÄGER. ÄGER. När man ÄGER. Annars ÄGER man ingenting. Jag ÄGER Nada, som man sa på åttiotalet. Och jag ger blanka fan i det nu. Orkar inte. Orkar inte förstå hur man vill PAYA för att se ut som om man råkat ut för en genetisk mutation i fejan.

Det sprutar valmanifest. Alliansen och De Rödgröna. Jag vet inte. Lever jag i ett land nu där paradigmet har slagit över? Media tokhypar M. Såg en gubbe(m) på Willysparkeringen, den brevid Orient huset, där är nog andelen utlandsfödda (Oh hjälp mig gud så jag slipper våldtäkten!), relativt sett mycket hög, m-mannen baxade ur sig ur sin Peugeot Partner Family, vit med det ljusblåa Nya Moderaterna textat på sidan. Kommer i Familjebil, truckerartad, va? ovig, folklig, tungandad, en sån bil förresten som vi funderat på att köpa, nu får ajg tänka om, jag förberedde mig, på mitt sämsta humör javisst, tänkte säga: Jag tammejfan HATAR de Nya Moderaterna, om han kom fram med sina lappar. Han gjorde inte det, så lite värdighet fick jag i alla fall behålla. Men i media ser det lika tammejfanartat ut som om de bestämt sig, de ska ha  in dem en mandatperiod till. Som om år och dar av denna förutsägbara Sosse-hegemoni är över. Erlander! Branting! Palme! ni får vända er i graven. Framtiden ...

Såg "Tomi Ungerer mot USA", på Svt, den samhällskritiska franska karikatyrtecknaren berättar där om sitt spännande liv, visar oss sin blick, visar oss sina skarpa teckningar. Jag sa till A: se det här, se det, det är bra! Vi såg Ungerer mitt i Black Power rörelsen, växla mellan franska och engelska, 60- tal, massor av afrikan- americans som mobiliserade. Vi äter varann, menade Ungerer, jag har precis börjat förstå det lite grann. Omvända kraftperspektiv. Över-& under- ordning som växlar. A säger inte så mycket, men han tittar, jag gissar att det gör ont, det här är nu för honom, förr var det over there, inget som han kände varje gång han gick till affären, men nu är han här,mitt i utanförskapet. Hela den där kampen dom fört därborta in The US, så fjuttigt minnet eller ens vetskapen om den är nu, här ... nu ÄTER vi, exotiserar, och den delen av festen där Den svarta äter Vit dit går vi aldrig med våra narcissistiskt uppblåsta identitetskonstruktioner, men jag är där i...

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Nu funderar jag på varifrån all min lust kom förut. Jag tror att det är den jag ser i alla förbipasserande unga poetiska kvinnor i snygga nonchalanta kläder, nu 20- tals  kvinnopojksartade med tighta blusar och byxor med hög midja, kläder i svala pasteller. Jag hade också såna en gång, på åttiotalet. Minns ett foto, jag sitter på en stol med högmidjade beiga byxor, i midjan ett smalt brunt läderskärp, på överkroppen en murarskkjorta i äggskal, håret i en taggig page. Jag drömde stort om livet då, jag tittar in i kameran med det mjuka ansiktet förväntansfullt, blygt. Min avund nu handlar väl om sorgen för det som aldrig blev: livet, typ som det i filmen om Anais Nin och Henry Miller. Jag var inte realistisk. Men jag minns också dåligt. För jag har levt det, det livet, i många scener, och från andra filmer med för den delen, gästspelat i vartenda en av dem närapå. Minnet. Den där bilden. Ett fångat ögonblick. Jag minns hur jag såg på den stolsittandes mig bara ett par år ...