A Sunday Kind of Love

Silence! - I Kill you!

2011-06-14T21:21:00.002+03:00

Har ni också sett den grejen?

Problemskapande?

2011-04-03T22:06:00.000+03:00

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:

Mediekommunikation?

2011-04-02T12:13:00.000+03:00

Jordbävning ...

2011-03-13T12:17:00.003+03:00

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska 400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...

Mangahär för Japanen

inteserektionellt uppror

Arslet för demagoger ...

Gaddafi ...

2011-02-24T21:28:00.004+03:00

Det här klippet nedan är en komikers önskedröm. Tragiskt bara att det är SANT.
Eller ÄR det det?
Verkligen?
Man undrar ...
Hur många perrar han HAR egentligen?
Om han rentav har en kortklippt grålockig när han ÄR Drottning Elisabeth?
Ärligt talat, han är en lite cool excentriker ändå, en uppstickare bland de i övrigt gråklädda världsledarna (utan att säga nåt om hans gärningar). Kanske smakat tabletter från Al Qaida han med?!

Äkta hår?

Noir Noir med Papiljott

Kortklippt?

Bono wannabe?

Framåtkamat med matchande musche?

Gaddafi's speech excerpts

2011-02-24T21:21:00.000+03:00

Anna Wahlgren -BOOST

2011-02-24T16:39:00.002+03:00

BARNABOKEN!
Jag läste den upp och ner, ner och upp. Hunden läste den med sina små sylvassa tänder. Så boken var ordentligt tuggad även i sina murgröna kartongomslag. (Jamen visst skaffade vi hund när jag ändå skulle vara hemma liksom.)

Men inte UTAN Anna Wahlgren!

Hon har gett mig en självklar auktoritet i förhållande till mitt barn, nåt som hållt i sig i alla faser.
Trots allt.
För att ungen varit behändig förmodligen, eller blev det?!?

Mera ANNA Wahlgren! Mindre ängslan.

Va fan ska man göra? liksom.
Fråga en en veckas beibi?!?

EN gång såg jag honom LIVE!

2011-02-23T16:31:00.002+03:00

Om jag hade en röst, om jag hade ett hjärta ...
- då önskar jag att de vore som hans!

Ja, jag önskar att jag var hans. I fantasivärlden leker jag med tanken. Oh det svindlar. Men, jag skulle aldrig ...
Hur skulle det vara att leva under vingarne av en sådan?
Att ligga nära den kropp ur vilken t.ex. Blanche och Marie runnit? Tribadernas natt? Livläkarens besök? Från regnormarnas tid? Mer har jag inte läst. VIlken skatt va? Att få komma igenom. Tur att jag inte läst de där böckerna förrns nu. Vissa författare är slöseri att läsa för tidigt. Den sjuttioårige Enqvist tänker t.ex. på sin far, den döda 31 åriga vägledaren, som ett barn.
Jag vet inte ... men hon, - Gunilla Grupp åtta nånting: respekt!

En gång för säkert sju åtta år sen satt jag bredvid Enqvist på ett seminarie på filmfestivalen. Herregud! tänkte jag då! EN legend! Nu önskar jag att fler kunde bära en sådan karaktär.

Läser just nu Ett annat liv, långsamt, mitt i nattten, och rösten är vidunderlig! kan inte hjälpa det. Det är hjärtat, och den totala självkritiken.

Lonely Planet ...

2011-02-23T04:30:00.002+03:00

Var ändå inte syjuntan mer revolutionär, än dessa gympande, dessa body tonande, yogande, dansande damer som kommer till grupper alldeles tysta, kör skiten ur sig, och går lika tysta och ensamma därifrån.

Därefter orkar man inte bekymra sig om tillhörighet. Och gör man det, orkar alltså, då kör man ett dubbelpass, alternativt äter 50 mg Sertralin.

Fitta?!

2011-02-21T23:36:00.004+03:00

... var det enkla svaret på varför mitt inlägg om Arbetslinjen för nyanlända rönte så pass mycket uppmärksamhet. Okej ... nu behöver jag inte vara positivt överraskad längre över det av mig inbillade stora intresset för "integrationsfrågan".

Arbetslinjen och mitt bröstinlägg lockar var natt besvikna besökare hit ...

Heureka, nu förändrar vi världen! Mer fitta och bröst till blggsfären!

Bah!

2011-02-20T20:37:00.003+03:00

När det plötsligt räckte att säga moralpanik inför allehanda spörsmål vilka därmed ansågs skola dö en ful konservativ död om kritiker, surkärrigar och allmänt räddhågsna pessimister fick hållas med sina försök att analysera, när det hände alltså, och dessa coola antimoralpaniker vädrade luft, då kanade vi utför snabbt. Som om avantgardet bara skulle vara en enda stor orgiastisk ja-rörelse inför ALLT!

Som att föräldrar bara högröstat trampar in på kommunalfullmäktige när det inte ges plats på förskolor, men inte knystar nåt när det sätts 24 ungar i en grupp.

Eller när man tror att man måste kalla in medieexperter för att fatta att små barn - som utvecklar sin empati och förmåga att förstå känslomässiga konsekvenser i andra människor - inte skulle få vrångbilder av att spela för mycket våldsamma game.

Eller som när plötsligt whistleblowers blivit ett sånt starkt populistiskt begrepp bara dem absolut inte finns på dina personalmöten, för där ska man vara flexibel och förändringsbenägen till va fan för påhitt som helst.

MORALPANIK!

Flow i min lilla låda ...

2011-02-18T19:25:00.003+03:00

... att jag har kommit i gång med träningen, utan att gå i den där fällan onaturliga proportioner, och således har jag inte fått ont nånstans, som i min lilla ischias .. bara den sedvanliga träningsvärken, som nu också gett sig.

Arbetslinjen för Nyanländ

2011-02-15T13:03:00.002+03:00

Arbetslinjen för alla dom som i dokument kallas för NYANLÄND - jag mailade handläggaren och frågade hur detta begrepp är definierat och hur länge det antas relevant, men fick naturligtvis inget svar. Numer vet jag att man om man från myndighet vill ha svar på ett jobbigt mail så ber man dem diarieföra mailet - ARBETSLINJEN för "nyanlända" är trasiga praktikplatser, en heltid med 2500 i ersättning, underbetald hemlig arbetare, och slav, för alla jävlar sorterar folk genom att för enklaste arbete kräva Svenska i tal och skrift! Vad FAN är det? När kan man Svenska i tal och skrift? Hur fan definierar man det? Och varför ska du skriva rätt för att städa industrilokaler? eller serva disk i ett storkök?

Själv skriver jag fel i var och varannan mening. Syftar galet. Gör om, gör rätt. Särskriver. Stavar fel.

Internationalisering folks!? Om man talar fyra språk, inklusive engelska och franska, så KAN det väl framgent inte vara omöjligt att hanka sig fram på en arbetsplats inom ett yrke som man har arbetat med i 15 år, på en halvdan svenska? Nä, idioter med vokabulär ÖH, AH, VA, FITTA, KUK sitter gladeligen och sorterar bort språkbegåvade som med all sannolikhet kommer att prata omkull dem om bara några år.

Reinfeldts forskarexpedition.

2011-02-15T12:54:00.003+03:00

Dagens morgontidning lobbar för Reinfledt på turne, generad och blossigt leende står Stadsministern i en ring av unga tjejer i Angered. Hans ide var att dom skulle vara i majoritet: han skulle lyssna, han skulle lära. Visst: fine! men va fan tror han att han ska få veta, hur ska han kunna hålla olika faktorer och premisser i huvudet så att just hans tolkning av det han ser blir angelägen och riktig och möjlig att följa?! Fem minuter på fritidsgård i Angered och han ska förändra hela jävla riksdagsarbetet!

Denna forskarexpedition i exotic land är lätt etnoanstruken.
Jag kan enkelt säga medelst en mening Reinfeldt:
strukturell diskriminering på etno-, kön- och klassgrund orsakar dessa UTANFÖRSKAP!
Arbetslinjen för de diskriminerade ser alldeles speciell ut.

Fatta Egypten?

2011-02-11T12:14:00.002+03:00

Att se på de Egyptiska demonstranterna i direktsändning i en splitvision där den ena halvan sänder Mubaraks tal, och den andra folkhopern på torget är galet spännande. Att höra hur ropen går från karnevalesq kampsång och vitflagg- viftande till oro, knytna nävar och ilskna vrål är historisk dramatik.
Jag ser detta, tänker jag, det händer nu. Men det är obegripligt.
Av många anledningar.
Hjärnan kan inte överbrygga så många abstrakta förvissningar om avstånd, och verklighet.
Men, jag vet för lite: om Egyptens historia. Det hjälper inte att jag ser. Jag måste veta också för att förstå.
Det mänskliga i deras vilja är ju uppenbar. Solidariteten med ett folk som vill frihet och demokrati är inte heller svår. Men resten, hur man bygger en statsapparat. Hur folk ska rösta utan tradition? Vi som har haft en lång facklig kamp kan känna oss hemma i den klasskampen. Men vilka system och processer har pågått i Egypten vid sidan om regimens maktfullkomlighet som ska ge dem solidaritet med ett parti, en ledare, en ide? Jag vet inte.
Och inte visste väl Bodström heller när han på US order så glatt skickade några "terrorister" till Egypt för lite tortyr? eller visste han det? men sket i det för att vara på diplomatiskt god fot med Amerika?

Sammanhangen är viktiga. Därför hjälper det inte att jag ser allt direkt. Och man kan inte heller få betydelseskapande insikter av snuttar från twitter utan att känna till sammanhangen, eller orsakssambanden som tweeten refererar till.

Det bekymrar mig därför att man tror sig behöva anpassa hela jävla journalistyrket efter dessa snabba heta nya sociala medier bara för deras popularitet flyttar kapital. När det aldrig har varit mer angeläget att bildade kunniga människor tillhandahåller väsentlig och viktig information som uppenbarligen kan förändra villkoren för folks out there kan man inte utarma institutionerna som kan göra saker begripliga. Varför antingen eller?
För tydligen öppnade man Facebook igen i Syrien. Folket där som alla hade hackat sig in på förbjudna Fb via ett undercover- program uppviglade på Fb mot sin president, samtidigt hade en stor majoritet slutit upp bakom presidenten via Fb och därmed hindrat en upprepning av Tunis och Egypt. Fler folk gillar läget, stabilitet, och framtidstron som presidenten ingjuter.

Aldrig tidigare har vi haft så uppenbara behov av stora kunskapsbanker, insikter, historisk medvetenhet och förtrogenhet med vad det civila civiliserade samhället kräver för att kunna ta ställning när drevet går. Det allt större fokus här i landet på tillämpningsutbildningar, yrkesutbildningar och arbetslinjen utgör därför ett hot mot utvecklingen av anständiga samhällen. Att läsa humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen i dag ger inga jobb. Och jobb ska vi ha. Till varje pris ska vi BNP'a oss uppåt. Utan ide, utan förankring men jobba, det ska du, ruta hos någon, dela ut reklam i minus 20. Och samtidigt ser vi nu hur t.ex. FN inte längre kan ses som en garant för att bevaka hur deras idealiserade luddiga konventioner efterlevs. FN är alltmed tandlöst. Och vi, vad behöver vi? Behöver vi några försäkringar för att vi, eller våra barnbarn, ska slippa hamna i helvetet? Vi behöver en värde- och existensmetamorfos som kan rädda oss från instrumentalismen och snuttifieringen (och arbetslinjen).

Bilder av en brudmagnets uppgång och fall ..., eller: första manliga "horan" inför skranket

2011-02-09T11:47:00.007+03:00

En queer sanningens apostel

Orädd världsnomad som blixtsnabbt slår till , och beemas till random girls enkelsäng

Zen och konsten för en Cool cosmopolit att förändra världen

Lågrekvent duschande Hermelin med katt

Känsligt geni för stort för petitesser som att ta hand om sig själv

Gänglig åtgågngen Don Quijote slåss mot onda världskonspirationer
meddelst två vapendragare i form av poshy hyggloalibi och excentrisk Sancho Panza.

Stormy weather

2011-02-05T20:25:00.000+03:00

Klass 2 varning. Storm och byigt med kastvindar som fick planet att fara fram och tillbaka med de stora vingarna rasslande och vinglande när planet föll mot marken inför landning. Grantopparna svischar förbi fönstret det sista innan landningsbanan dyker upp som ett hål i den täta skogen omkring flygplatsen. Vet man inte detta tror man att man är på väg åt helvetet, alternativt till heaven. Ungarna i planet skrek rätt ut, sa Mannen.
Sen var dom down. En halvtimme för sent. Jag satt och tittade på folk som kom ut ur tullen, som återförenades med saknade kära. Jag svalde och grät tyst, det är så rörande. En liten pojke var så ledsen och försökte, men kunde inte, kämpa emot, han kom med en annan pojke, levererades av flygbolagsfolk till ett par tre män som väntade där jag väntade. Jag förundras ofta över människans tvära känslokast, inför det som på utsidan inte ser så mycket ut svallar en oas av oändliga känslo- referenser kring det där lilla lilla jaget, eller självet därinne som ömmar, sucktar, sörjer, räds, glädjs.

Sen kom han, jag såg skuggan avspegla sig mot frostglaset redan innan han kom ut ur öppningen med sin fullastade vagn. Mannen. Så brun och fin. Inte i flipp flopps och shorts som två unga herrar innan honom dykt upp i. Så gott. Det är gott när folk är i hamn.

Det kändes längesen. Efter kyssar och smek .. och sömn har nu min nacke redan tinat upp, den som de sista dagarna spänt sig och värkt så irriterande och sabbat mina dagar. Närhet och en hand på din kropp när du sover gör underverk. Min mans händer skulle nån lagd åt det hållet säga är fulla av healing. Dom är ovanligt varma utan att bli svettiga. Han sover nu. Jag skulle välja honom alla dagar bara för den enkla grejen som hur han sover, och hur han låter när han sover. Till slut är kärleken så enkel. Jävligt fint.

Vad jag fick?

Förutom dom grejerna som låg i resväskan (2 väskor, en från honom, en från hans syster), som han valde att lämna kvar på grund av övervikt från alla de olika trummor han hade köpt, kom en traditionell dräkt från min svärmor, fyra örhängen från svärmors mor, godis och kakor från några andra vänner. Inga slevar, vad jag hittills sett alltså ...

Milda Macaroner

2011-02-05T13:41:00.001+03:00

I går var jag som en utsvulten som slet och drog i en Ciabatta med tänderna.
Frikadellsoppa med ultrafärsk Ciabatta: man kan ju känna sig salig.
Tills det knastrar till, och man tittar ner i sin nyss tuggade Ciabatta och tänker:
va fan, har nån lagt i en torr macaron?

Nä, ser man på: det är min FRAMTAND.
Arvedelen ångest, har ni hört talas om den? har ni den kanske själva?
Skam, och skuld hör också till det godset.

"HELVETE! va fan ska jag göra!?" jag panikade sönder.
Ringde AKUTtandvården.
Satt där med min tand. Middagen helt ointressant plötsligt,
en halväten Ciabatta på bordet.

När jag var 12 slog jag sönder tanden, en krona har suttit där så fint sedan 14 då man gjorde en ny som pillades fast på en pigg av den avslagna och vid det alget rotfyllda och nerslipade tanden.

Har ni sett er i spegeln med en glugg mellan framtänderna?
Inte? Det ska ni vara intensivt glada för.
Det ser för djävligt ut.

Nu sitter den på, provisoriskt, 1036 spänn för tio minuters klistrande, inklusive ett gratis nertapp av porslinskrona i mitt svalg.
"Bra att du var med där ... " sa tandis när jag hann fånga skiten med tungan innan den slant ner i svalget.

Varför varför varför HÄNDER sånt här mig hela tiden?!?

Tillströmning

2011-02-05T00:49:00.001+03:00

Hur många tokparanoida partners kommer att regga sig på den HÄR siten, Victoria Milan? En mötesplats i cyber för den som vill göra livet levande, få lite krydda, uppskattning ... ha en affär. Vad sägs:

Människan är av naturen avsedd att se till att vår art lever vidare. Otrohet är därför en mycket naturlig del av hela djurrikets beteende. De många regler och förordningar som styr vår tids relationer, passar alltså inte helt in i det som naturen beskriver som det normala djurbeteendet.

Människor! för faan ...

2011-02-04T20:08:00.006+03:00

Hur gör man för att vrida runt ögonloberna:
ut och in, vända på perspektivet, lära att se, seendets konst?
Jag handlar grönsaker och frukt intill en moske.
Det är så fruktansvärt billigt.
Och bra.
Jag tänker eko.
Ekonomiskt alltså.
I dag tänkte jag att jag skulle hinna innan bönen, men jag gjorde inte det. Kom dit när den var slut.
Då vimlar det av systrar och bröder där.
Och in i affären stack en vad jag tror Somalisk kvinna in sitt huvud och ropade högt:
"Vem äger taxin utanför?"
Alla därinne tittade upp, jag som stod vid kassan med en man packandes mina varor i två påsar, gjorde det med: tittade upp.
"Jag." ropade en man försynt.
Alla tittade på honom.
"Kan du skjutsa oss?" skrattade kvinnan tillbaka.
Jag gillade det.
Inte hade hon gått in på ICA fokus och skrikit.
Nej, just det, det hade inte varit hennes hoods, hon skulle ha tittat ner där, och folk hade tittat föraktfullt på henne, på hennes beslöjning.
Tänk att det är så förbannat provocerande fortfarande?
Säg muslim och det sitter små Jimmies i ögonen på en majoritet av svennefolket. Jag vet. Jag har dem i min omedelbara närhet. I familjen. I min släkt finns en hoper ondsinta ras-separatister. Jag tycker synd om dem. Dom är allt vad schablonen säger att en SD- anhängare är. Så förbannat väl är dom just så, om det inte vore sant hade man ju skrattat, som Solsidan: fast tvärtom liksom. Bara de gängse beskrivningarna vore väl tillräckligt för att man skulle vilja byta skinn och prova ett annat anslag än rasistens: men nej, inte ens den olägenheten fattar dom, att det är trashigt.

Kan inte folk bara fatta att även muslimer är människor. Vanliga djävlar, som du o jag.
Vad fan tror man om sitt lilla skit liv? Att man har alla svar, trots att man säger sig värna uttrycksfrihet? Tror man att man vet meningen med det lilla livet, och att man definitivt tar sig på så förbannat stort allvar så att man anser sig vara pompös nog att fördöma alla som inte liknar mig, att dom borde leva som jag, borde tro som jag, vara FRI och STOR som jag? Vad? Tycker man att man är så fantastisk, och snygg, och rätt? Nä, det gör man nog inte ... föraktet är en projektiv identifikation. På Dom andra.

Likadant så skiter folk ner sig så fort "den muslimska broderskapsrörelsen" nämns vad gäller Egypten och demokratianhängarna där. Så illa är det att jag tror dom - broderskapsrörelse-icke-anhängarna - tammej fan hellre behåller Mubarack än får in dem, det kan bli som i Iran säger en Irani i radion. Eller man tar hellre nån annan ockupant som ska komma dit och tala om vad fan det är som är BRA och BÄST för dem.

Jag tröttnar på det provinsiella.
För att vi KAN lyfta blicken, vända ögonloberna, se, se igen ...
Och vänta, kanske kan det hända grejer, som vi inte vet, som vi inte kan förutsäga ...

Folket sitter fortfarande kvar på torget i Kairo. Dom ÄGER!

Ring ring ... bara man slår en signal

2011-02-02T01:28:00.000+03:00

Nä, nu ska jag ringa till min man som börjar avsluta sin vistelse down there.
"Glöm inte att köpa nåt till mig! annars dödar jag dig!" hann jag säga.
Lika bra att vara tydlig.
Glöm inte att vi har bröllopsdag i morgon, och såna grejer, säger jag, vill inte martyra, för det har jag inget för, för han skulle glömma det.
Och köpa nåt till mig: vaddå, frågar han: en väska?
Jag vet inte: en överraskning, ber jag, en bra. Och Jag lovar er:
Han kommer säkert med nåt till hemmet, nån slev eller så, en stor jävla slev, hand made.

Men nu ska jag ringa, för han är där han ska i Dakar, och i morgon gifter sig hans "bror" och denna brorsa ringde mig i går och önskade att jag hade varit där, för sist jag var där drog han generat med mig hem till henne, "flickvännen", där jag satt i soffan strax intill honom och den blivande hustrun gick fram och tillbaka och hämtade mat till oss, övriga i rummet var systrar och mamma. Föräldrarna var emot bröllopet, berättade min make sedan, på grund av etnicitet, sa han. Olika stam- härkomst. Osynligt för ögat, men omistligt bevittnat enligt lång muntlig tradition.
Nu har dom alltså gett med sig, dom fatta väl att han är ett bra parti "brorsan", civilingenjör med anställning i ett Australiensiskt företag som köpt upp mineralrika marker i Gahna, Senegal och Guinea. Perfekt, money talks, till slut.

Och nu ska jag alltså ringa. Det känns bra, snart dags att packa där nere, snart dags att säga hej då, snart dags att ta en taxi till flygplatsen, snart dags att muta nån polisman där, snart dags att borda ... och vips över kontinenterna: hemma!

Solidaritet ...

2011-02-01T23:28:00.003+03:00

Jag såg ett reportage om Hanne-Vibeke Holst. Och hon gjorde en sån djävla grej av att hon sponsrat en ung dam i nåt land, typ Colombia, med universitetsutbildning . Holst make hypade grejen än mer genom att vara med med en filmkamera när Hanne-Vibeke efter noga övervägande återvände till den unga damens hus med beskedet att hon tänkte betala utbildningen. Då grät dom, och så underbar hon var Hanne-Vibeke, blond och tårögd, och utan att ha ansträngt sig att lära sig ett enda ord på spanska stod hon där med händerna i den unga damens händer och fyllde hela sig med bilden av solidariska kvinnokamper: hur djävla tacksam skulle biståndstagaren vara, och hur djävla god skulle Holst bli?

Behövde Holst försaka en enda grej för det där? jag bara undrar.

För under reportaget sitter hon i en av hennes och familjens fastigheter vid havet, sitter i sin separata skrivarlya med utsikt, strax innan hon sveper ner i samhället med sin cabbade Merca. Familjen: ja dom är väl i nån annan våning i nån annan stad, vad vet jag.

Kolonialt.

Orange: HALLÅ!

2011-01-31T12:48:00.003+03:00

Kommer inte fram på Orange-nätet, kommer inte in på Gamcell- nätet.
Kanske sitter inte mannens simkort i telefonen, kanske har mannen tappat sitt Orangekort och kanske befinner han sig nu i Senegal och kan inte ringa innan han köper ett nytt kort. Kanske har han blivit av med telefonen?

VAD?

Det är mobbe- tidens baksida: får man ingen kontakt, tycker man att det är MISSTÄNKT.

Hela min helg har varit likadan.

Fredag natt, första samtal till sonen 02.30, några samtal och sms senare fortfarande inga svar. Lördag eftermiddag fortfarande inga livstecken. Fick till sist tag på fadren som sa att han inte alls var hemma hos dom så som jag trodde. Gick upp i falsett i hjärnvindlingarna. Förbannade alltihop, hatade att jag för några månader sen raderade flera av hans kompisars mobilnummer eftersom jag just då i ett tillfälle av mod avvägde att acceptera att han var vuxen: va i helvete gjorde jag det för, vrålade jag åt mig själv när jag förvirrat undrade vad jag skulle TA MIG TILL.

Tio minuter senare ringde fadren och ändrade sig: Han är här! Han låg och sov!
God, THANK you! tänkte jag och bjöd i euforin in mig själv på middag.

I går natt samma sak. Ungen ute i uppgörelsesamtal med den nyss hemkomna flickvännen som haft smaken att jag vet inte riktigt men antagligen under sin stora världsomsegling bedra honom. Ett sms vid 00: jag kommer sent, var inte orolig. Sent? Dörren klickade klockan sju, nej fel: först klickade dörren, ytterdörren, vid fem, med efterföljande steg i trappan, jag gick upp lyssnade: vem FAN var det? inte ungen i alla fall.
Kröp ner i sängen igen i det kalla rummet, tog på mössa för att det drog om huvudet, låg still och väntade på att grannens katt som numer vägrar att komma hem på kvällarna men i stället kommer vid fyra fem och då väldigt målinriktat ställer sig vid min terassdörr och JAMAR högt som fan, så att jag STUDSAR upp och släpper in den, men inte ens katten kom i morse. Ungen kom vid sju och gick till jobbet direkt.

Oh, Gudar! tar eländet aldrig slut!?! som han sa Agamennon.

I DAG har jag tålamod nog tills i kväll: om inte mannen RINGER eller SVARAR innan dess kommer jag att GÅ UPP i atomer.
Vem FAN ska jag ringa då? Hans mamma som jag inte kan kommunicera med?

Stuck på Gambiafloden

2011-01-31T00:28:00.002+03:00

Färjorna som transporterar resenärer från södra Senegal till norra, som fraktar folk och fordon som ska genom Gambia över den gulgrå Gambiafloden är i dag reducerad till en halvfungerande stab, i stället för vanligen två finns nu bara en.
Mannen har väntat på terminalen från 11 i förmiddags, nu klockan 21.30 lokal tid skulle han få gå ombord för att stå den knappa timme det tar att komma över sundet mellan Banjul och Barra. Vanligtvis är det fullt på båten, överfullt av last och folk och djur och allsköns stuff, men nu kan jag tänka mig att det lastas på än mer än så. Piss brukar rinna fram och tillbaka på däcket där folk ställer sina kappsäckar och klafsar runt i sina öppna tofflor och fotsida kaftaner. Man får hålla i grejerna, trängseln och allt vad folk vill ta med sig på resor förutom cashet ger ficktjuvarna en perfekt tillfällighet dom inte försitter chansen att utnyttja intensivt.

Avbordning i hamnen i Banjul.

Jag längtar efter honom nu. EN månad är okej, är kul, är spänning, men nu: nu tänker jag på att det är väl idiotiskt att han ska stå där i natten i stället för att vara här under två duntäcken med mig. För sen kommer han väl inte hitta nån bil som i natt tar honom till Dakar utan i stället blir han tvungen att spendera natten på en sandig gata i nån gudsförgäten håla, ja när han väl har tagit sig ut igenom den Gambianska tullen och in genom den efter femtio meter belägna Senegalesiska tullen. Där muddrar dom gärna den dom tror att dom kan muta lite stålar från.

Elektriciteten stängs ner numer dagligen, lite då och då, både i Gambia och Senegal, säger han. Ett otyg dom börjat med nu mer tätt än tidigare, det är problem med leveranserna sägs det, men det är också problem med att ansvaret för att förse landen med nödvändig el helt ligger i privata girigbukars händer. Slutsatsen är då att det lika gärna kan vara så becksvart som en afrikansk natt kan bli när min make ska segla omkring i ingenting en hel natt för att vänta på att framåt morgontimmarna tränga sig in med sju andra i en gammal 7- sitsig peugeot som ska hoppla fram på sandvägarna i 38 grader eller nåt ända upp till Dakar.

I en sån här klämmer man alltså in sju ganska långa,
resliga passagerare om det vill sig illa

Näe, nu tycker jag att han kan komma hem! Kom hem MrA! Din fru saknar dig LOT!

Gunfire

2011-01-28T19:53:00.001+03:00

Goosh! tung skottlossning nu i Kairo, militären utkommenderad, högkvarteret för National- partiet i brand, tv- & radio husen ockuperade av demonstranter, rök, folkmassor, skott, och så:
Allah Akbar! bums avbryter man för kvällsbönen.
Var är Mubarak? sägs han ska ut och prata snart, men vad ska han säga? Är han redan i plan på väg till Saudi. Må brinna i hans skinn nu va.

Cairo Direct

2011-01-28T19:42:00.003+03:00

Al Jazeera är DÄR ... här
Med allt vad det innebär av risker, heder åt dem!

Enough is Enough!

2011-01-28T18:08:00.003+03:00

Mannen ringer från ett Västafrika där stämningarna är hårdare än när vi kom därifrån sist för åtta månader sen: ungdomar bränner bilar och däck, det är svårare och svårare att få ett jobb, matpriserna eskalerar! säger han som ändå befinner sig i en av den där kontinentens mer stabila demokratier..
Alla talar om Tunisien, och nu också om Egypten. Och det är ojämlikheten i livsvillkor man fäster sig vid. Korruptionen, den eviga fattigdomsstämpeln för den som inte har, rättsosäkerheten. De rikare som blir rikare, den lilla men också allt större medelklassen som finner vanor otänkbara för den som inte gått i ordentlig skola eller som har möjlighet att sponsras för utbildning, datorer, bra kommunikationer.

Fredagsbön lite överallt i världen i dag.
En fridens stilla stund.
Sen brakar det alltså lös.
I Egypten demonstreras det i skala man inte sett på 30 år, som man inte kunnat, inte tillåtits.

I Tunisien slår mobben ihjäl presidentens en släkting med sparkar och slag.
Det låter brutalt, inte sant. Det är dessvärre nederlagets pris i en diktatur: regera eller dö!?
Frågan är hur man skall överta en maktapparat som tidigare varit korrupt. Hur ska administrationen gå från sluten till transparent? Hur ska alla myndigheter genomgå tidernas metamorfos? Hur gör man, var tar man över ... fixar kompetenta medarbetare? bygger strukturer, organisation, stiftar lagar? och hur vet man vem som just i stundens förvirring ska ta över, vem som är med, och vem som är emot, och vem som ger dig sina judaskyssar?

Men nu är vi där. Insahallah. Det rapporteras om att ordningsmakten i Alexandria inte längre går i presidentens omedelbara led utan vägrar lyda direkta order: Yes. På andra håll lägger Mubaraks regim krut på att slå ner protesterna, skickar dödande kulor i huvudet på studenter, släcker ner twitter och facebook. Och om den återvändande symbolen och hjälten för hopp och tro fredspristageren El Baradei är arresterad eller inte är oklart.

Antagligen går det förbannat långt innan folket är beredda att offra sin upplevda trygghet för att sätta i gång sånt här, men nu rullar stenarna ... lite överallt.

Det är folket som bygger landen, till sist ...

Den moderna staden och barnet

2011-01-27T20:14:00.004+03:00

När jag promenerar är jag ju väldigt isolerad med mig och mitt uppe i mitt eget huvud.
Där levs det runt, ibland om och om igen i rena upprepningstvång. Därför är det bra att röra på sig, att röra sig framåt i staden är att få nya intryck som kan rubba lite invant med lite nytt.
Jag går där och har allt runt mig och när jag gick där i dag tänkte jag på något väldigt smart som jag läste en gång för några år sen att Picasso hade sagt om avantgardet och moderniteten och gathörn, jag får bara upp små vaga minnesspår om hur jag tror att han ansåg att det som förekommer utanför förändrar oss, inte minst utmed allfarvägar där samtiden kastas dig förbi, där samlar man och skapar det moderna sammanhanget av de fragment som sprider sig menade han, som ett uppror, för uppväxlingen, och det var där han fångade den "nya" tiden hade han sagt, det var till Gertrud Stein, för det var hon som skrivit den där boken, och då fattar man ju i alla fall att Picasso skulle sagt något annat om dagens virtuella allfarvägar.

Men, nu till varför det här inlägget började skrivas: barnet i den moderna staden.

Alltid när en unge kommer gående på en trottoar i den här stadens gatumyller hajar jag till över hur lite det hör till bilden. Jag reagerar och ser på varelsen som om den är nåt mycket främmande. Ser på den - ibland är den ensam, ibland är dom två, tre - jag följer dem med vakande blick, bevakar dom som om dom också är hotade på något sätt. Jag går men vänder mig oavbrutet, tittar en extra gång, undrar: var fan är han eller hon på väg?

Är inte det konstigt?

Det är ju inte så att jag inte möter barn för det gör jag varje dag, på mitt jobb, där ska dom vara, i den miljön finns en barnkontext, där förstår jag dom, tror jag. Men när dom dyker upp i stan blir jag förvirrad. En gång kom ett helt led i gröna reflexvästar, på väg till konserthuset, dom korsade gatan med en dirigerande fröken till hjälp och runt dem kretsade kostymmän, slackers, damer i boa, rockar, hattar, spetsskor, bilar, bussar, spårvagnar, ljuden runt om, stadsljuden, affärerna ur vilka plånböckerna vandrade ut och in, skyltfönster överlastade med godsaker, bullar, och grötigt färdiglagad mat i rostfria halvvarma kantiner. Den gången stannade jag likväl och tittade på det där exotiska ledet som rörde sig långsamt framåt, förundrades, tänkte på min egen dagistid - jag gick inte på dagis, men jag ville, så jag hängde med min kompis dit, dagis var ett paradis för mig, med rum och snicken och kuddar, målarställ, färger, låga bord och låga stolar o tvättställ: helt wacko för mina barnögon.

Barn i den moderna staden är ett mycket främmande element!
Jag vet inte varför?
Vad skulle Picasso ha tänkt att dom signalerade i den "nya" tiden? i denna vår post- postmoderna tillvaro? Ska man inte fästa sig vid dem när dom som undantag och främmande minoriteter rör sig i staden? Ska man se de där signalgröna figurerna som ett undantag utan värde att reflektera över? För att dom inte har en plånbok?
Eller vad? Var är barnens revir? För dom må väl vara en egen sort va? Nånting annat än vi.

Hur vi tar oss igenom världen ...

2011-01-22T13:52:00.000+03:00

Hur ska man älska någon som har älskat nån förut,
så sjunger Melissa Horn,
och visst, jag minns den där unikum känslan,
den att man var så satans speciell och liksom VÄRD.
Efter det övergick statusen till att undra: hur kan han välja just mig av världens alla möjliga val?
- en tur, ett under, en tillfällighet.

Nu är det väl så att man fattar att det är ju bara bättre och bättre om personen man älskar har älskat, är ett hjärta, är en erfaren människa med vidöppna varma kamrar.

En talande Tiger ...

2011-01-20T18:46:00.002+03:00

Arbetslinjen? my ass!
Sista kvartalet förra året en tillväxt på 6 procent! basunerar Borg.
Samtidigt garderar han sig klädsamt och mycket modest från beskyllningar om hybris och citerar inte desto mindre stolt den berömmelse den ungerska finansministern sagt honom att Sverige är Europas Tigerekonomi.

Men ändå, va? Borgs sägs ha suttit rätt nöjd bredvid OECD- bossen i dag när rapporten om hur väl Europas utstickare Sveriges ekonomi rullar på: "Sverige är en ö av välstånd!" sas det.
Det är bara det att den rapporten också sammandrar att detta egendomliga tillstånd i ett i övrigt ekonomiskt nerskjutet Europa förmodligen har sin grund i nittiotalets ekonomiska sanering.
Ingvar P och Mona S verk alltså.
Att vi som land var bättre rustade att klara den ekonomiska krisen sägs bero på hur det ekonomiska systemet dirigerades just under de svåra åren under nittiotalets depp.
Men nu är det deff alltså! Tillväxten på 6 procent det sista kvartalet!

Ändå:
ARBETSLÖSHETEN sägs frosta fast på 7%.
OECD- varnar!
För gruppen unga vuxna är den större.
Tigerekonomiskt va?
Sådan ser den Moderata arbetslinjen ut!
Fredrik! Hur tänkte du nu?!?

Nån sa Hybris?

2011-01-08T14:03:00.004+03:00

Jag har tyckt att det gick inflation i grova linjer och storys om hur den fallande Assange överskuggade Wikileaks.
Så pass förundrad att jag förbannade själva rutorna på tapeten att världen inte gick upp i limmet av att se amerikanska soldater i helikopter skjuta på en irakisk barnfamilj i färd med att lämna ungarna på skolan och som av en egentligen grotesk händelse då också försökte rädda en som dom där soldaterna redan hade prickat.
Det är grova brott mot mänskligheten.
Varför reagerade inte världen starkare på det?

Jo, för att maktklustret är så beskaffat nu att vad fan ska en enskild nation göra? hur kan den enskilda vrida sig i skruvstädet?
Det kan man ju inte. Alla hänger i hop. På gott och ont. I nöd och lust. Lika lite som att världssamfundet( UK & USA) lyssnade på Hans Blix, när han som FN's vapeninspektör intygade att troligen hade inte Irak massförstörelsevapen, så kommer någon att lyssna på den som kvider. Det är som det är och man ser ju hur gladeligen små popes som t.ex. nyss bliven statsminister av Sverige åker till Vita Huset och står där och är Amerika en stund i sin av hollywoodvindar fladdrande kostym. Sen om den där läckan intygar hur herrar och damer Makt därefter förtalar varandras epitet och karaktär i hemlighet spelar ingen roll. Man är där man är. Det är som det är, som man tror orubbligt.

Wikileaks blev sen Assange, lämpligt nog. Och Assange fallet lät eliten positionera sig för eller emot samtycke till samlag. Eller? Vad hände? Assange beskylldes för att ha Hybris och världen för att ropa efter nya Jesus. Och nu vete fan alltså om inte det här har gått alldeles överstyr när Assange inför sina kommande memoarer enligt AB säger att: "Jag hoppas att den här boken blir ett av vår tids förenande dokument" .

Har frälsaren talat? I den postmodernistiska apokalypsen tror han sig nu vara större än verkligheten. He is writing the holy Bible 2.0.

Jag antar att han tänker ha svar på vad den enskilda kan göra när staterna håller i hop. Folkrörelse 3,0. När folken bygger landen. Och därför är yttrandefrihet och demokrati alltid farligt för sunkiga missbrukande makthavare. Men inte är det Julian Assange ära att vi har fått telefon, radio, tv, att vi har internet, att vi har masskommunikation. Det är många små små steg för och av människor som gjort det stora stora - tänk er för nu HISNANDE - steget för mänskligheten möjligt.

Den dysfunktionella världs-familjen

2011-01-07T18:50:00.005+03:00

Min vän som vuxit upp i Bagdad som kristen säger att Saddam var okej, ibland blåste han upp sig, onödigt mycket - som en latino machiosos kan jag tro att hon menar - till exempel som när han invarderade Kuwait på några timmar. Men det som kom därefter: det var tammejfan ett hängivet urblåst trombande.
Numer bor hela hennes familj, ja förutom hon då, i Syrien som verkar vara det land i mellanöstern som hon säger fortfarande är okej för dom kristna.

Jag försöker inställsamt säga att se där, det kontraproduktiva in this war on terror: dom förknippar er med oss! Kristen = kristen, liksom. Då blir hon förbannad. Det är vårt land, vår kultur, fortfarande, menar hon.

Innan dessa långvariga Irakiska krig var det som "vanligt" i Bagdad, säger hon. Man gjorde det man gjorde, som dom flesta av oss som bor i städer gör. Hon var en vanlig kvinna. Visste inte mer om politik än genomsnittet. Kanske gick hon till kyrkan.

Sen kom en bunt av banditer och halade upp Saddam ur en jordhåla och klippte skägget av honom, drog ner statyerna, plundrade museerna, och som en pikant grand final avrättade ledaren i direktsändning.

Hon och jag enas i alla fall om att det är fördjävla sorgligt att världen styrs av såna assholes till förkrymta män. Hur kan man tro sig skapa nåt långsiktigt hållbart genom att förnedra sin så underlägsna fiende så grovt? Varför tror man att man ska ses som den stora räddaren i nöden då?

I Egyptien är det illa för de kristna Kopterna. Där hör jag att genomsnitts- muslimen bland annat brukar bilda ringmur runt kyrkorna för att skydda sina koptiska medmänniskor från islamisternas hot om attentat. Även i Göteborg är den koptiska kyrkan hotad.

På radion hör jag sen hur den danska tecknaren av turbanbomben redogör för hur hans ide växte fram. Det är inte utan att det vämjer sig inuti när hans belåtenhet sipprar fram i etern. En så infantil uppfattning om konstens inte bara historiska eskapader men inneboende kraft att välta samhällen som har misstolkats å det grövsta. Tror man att man ska åstadkomma något genom att kränka, förolämpa och marginalisera utövare av en världsreligion? Vill man samexistens, vill man ökad öppenhet? då låter man väl för fan bli att göra rondellhundar och turbanbomber.

Men det gör man alltså inte. Man trycker det. Och man skrattar åt reaktionerna.
Man skrattar väl åt att världen är splittad nu i kristna och muslimer. I alla länder polariserad, förjagad, förnedrad om du har fel religion.

Var det så vi ville det? Var det så våra malliga Mänskliga Rättigheter och vår "Demokrati" skulle exporteras?

för dom som twittrar

2011-01-06T23:30:00.000+03:00

... hoppas jag att hela flödet,
eller vad fan twittrare kallar det där som flyter omkring överallt,
tröttnar på överrensstämmelsen i att Alfredsson och söner är häpnadsväckande ointressant.

Hashtaggat

2011-01-06T23:09:00.003+03:00

Om kvinnorna och männen i tv- serien Mad Men skulle börja #prataomdet hade nog hela cyber-space tagit slut.
Nu gör dom inte det, för dom finns inte, dom är schabloner, illustrerade gestalter, ofärdiga psyken som inte skriver . Så de där övergreppen, sexuella trakasserierna, köpslåendet, underordningen den ligger öppen bara för oss att reflektera över.
- Detta är vårt arv. Det är härifrån vi kommer.Right?

Programmakarnas elegans att hålla ihop oss kring så pass många karaktärer som faktiskt serien innehåller låter sig göras just för det att det är vi som fyller i tystnaderna, de grovhuggna porträtten är det vi tittare som målar ut i bredare penslar med mer färg, för det är just det, mellanrummen, de snabba kasten mellan karaktärerna som gör att serien kan fortsätta fortsätta utan att egentligen så häpnadsväckande konversationer utspelar sig, utan att så mycket dramatiska händelser egentligen utspelar sig. Det är nedtonat, och det är isberget som kyler under ytan som gör det.
Det är juste gjort.
Så olikt annat som ska klippas snabbt och fräckt.
Men det är tidigt sextiotal, det är iconografin.
En total studioprodukt.

Jag har precis avslutat säsong II.
Senare än alla andra har jag tagit min sjuk- konvalesens till att plöja två säsonger på tre dagar.
Rätt snart slår det mig att det är förbannat enkelt. Förvånansvärt få produkter är placerade i bildrutan, trots att det är reklam det handlar om på Sterling & Coopers reklambyrå där på Madison Avenue. Här och där refereras till nyhetshändelser från seriens samtid, men egentligen också det ganska sparsamt, så även få populärkulturella blinkar. Det är väl ganska konstigt. Billigt om inte annat. Nä, seriens slagkraft är nog något annat, inte bara könsmaktsordningarna men framförallt det mellanmänskligt skröpliga i att segra och förlora om vart annat i den miljö där rättrådig moral och gameldags ideal trots allt fortfarande hålls högt. Joan Holloway är fantastisk förstås

Anniversaire

2010-12-21T12:33:00.002+03:00

Lika vacker dag i dag som när vi gifte oss den här dagen förra året.
Firandet har inletts.
Med att hantera förväntningarna.
Det är min slutsats efter det gångna året.
De fina varma stunderna är SÄLLAN resultatet av en uppskruvad förväntning.
Besvikelse och förbannelse föregås som oftast av just det, förväntningar, FÖRVÄNTNINGAR.

Tre ord i råd av min måg håller jag fortfarande högt som överlevnadsstrategi:
Kärlek,
Kärlek,
KÄRLEK.

Tack för Kärleken Mr S!

Söndagssamtal

2010-12-19T14:12:00.003+03:00

Som jag funderade när jag läste Karin Johannissons senaste Melankoliska rum.
Jag ville fråga henne, som om HON faktiskt visste vad som var det sanna i människans natur och vad av fernissan som var av kulturen pålagt i uttryckliga former, språkligt, kroppsligt, emotionellt, handlingsmässigt?
Jag letade efter små passager i texten där den underliggande referensen antydde något om en insikt i gåtan människan.
Samma budskap, alltid, i Kroppens tunna skal, i Mänskliga gränstillstånd. Fascinationen av människors gestaltade, beskrivna uttryck, där människor i olika tidsepoker uppfattat trenderna, talet, normen för dagen och gjort det, upprepat det, rekonstruerat det som samtiden har legitimerat som uttryck för olika (konstruerade eller inte?)känslotillstånd: för att viljan är att vara normal, eller för att man är en tabula rasa som måste ges ett funktionellt språk med vilket man förmår att meddela sig med världen?

Jag ville fråga Karin Johannisson just det: hur tänker du egentligen? Vad ÄR en människa?

Är du intresserad av den typen av fundering
kanske du tar dig tid att läsa den publicerade mejlväxlingen mellan
Karin Johannisson och Ann Heberlein på DN.se i dag. Gör det!
Där diskuterar dessa två damer kring normalt och onormal, om fenomenet handlar om normering eller om man ska se det som något naturligt? Naturligt därför att variation av olikhet är norm? eller som avvikelse därför att det faller utanför norm? Jag trodde att hon var helt säker på det Johannisson? Att variationen är naturlig men att normen är kulturell och föränderlig ... och att Heberline tänkte annorlunda.

Men, samtal har också sin kontext, sin norm, och där uttrycker man sig innanför det spelets regler. Så ...
dessvärre fick jag inte mina frågor besvarade, kanske har jag en idealiserad övertro på Karin Johannisson, eller så behöll hon sin specifika yrkeshemlighet för sig själv?

For your information

2010-12-16T04:49:00.003+03:00

För alla som vägrar erkänna att ens diskriminering pågår
i det här landet
- finns det överhuvudtaget såna som påstår det fortfarande,
för det låter ju helt befängt,
men visst minns jag det! att så sa man
när t.ex. Masoud Kamal eller vad fan han hette levererade en av SÅSSARNA
beställd UTREDNING,
Man hatade den strukturella diskrimineringen han beskrev -
men den som misstror diskrimineringens vara fortfarande
kan leva en dag vid sidan av en utomeurope.

Det man ser då får en att tvivla på den svenska
självgodheten i den bröstade föreställningen om folket
som humanistiskt och neutralt och fredsivrande.

Nä, Fy fan! alltså, hur den här intoleransen är legitimerad.
Tjockhuvuden ges företräde för sina idiotiska utan sammanhang och
empiri underbyggda fritt svävande små åsikter som inget annat gör än kränker det heliga människovärdet.
Inför en SVENSK förväntas en invandrare underordna sig,
och så lågt skall detta under befinna sig att tungan tammejfan helst skola slicka under svenskhetens skolsulor.

Var har det gått snett?! I want to bomb somebody.

Inshallah ...

2010-12-12T21:57:00.001+03:00

Jag hörde i alla fall vad nobelpristagaren i FRED sa:

(vid slutplädering vid sin rättegång 2007):

Klasskrig är destruktivt,

samexistens bygger på att erkänna skillnader,

typ.

Det var Liv Ullman denna fantastiska varelse som läste hans ord i Oslo i fredags.

Jag fick en ny tanke, en ny modell.

Just det! det är så man måste se det! liksom ...

Ställ inte grupper emot varandra.

Och om någon vill ställa sig emot dig,

då kan du inte ställa dig i vägen,

för det blir liksom en sjuhelvetes SMÄLL.

Gå bakåt.

Invadera inga gränser bara för att du vill.

Allt Du vill är inga Mänskliga Rättigheter.

När en galen Jihadist smäller den hand som föder honom

vill man ju banka hans huvud i väggen och säga

Wakie wakie:

se dig omkring!

Vi måste hantera,

också förnedring, angrepp, anpassning, stigmatisering.

Love is Always the answer.

Vi måste vara större. Tåligare. Mer toleranta.

Trots allt.

Det är det enda jag förstår.

Klart slut.

Autoimmun?

2010-12-12T21:47:00.000+03:00

Det är ju gräsligt katastrofartat om det blev narkolepsi av svinisvaccinet.
Det är en nästan lika stor katastrof att alla dom där alternativa haveristerna nu får ett vältaligt argument för sina anti vaccinations- profetior.

Välgörenhet till Jul?

2010-12-11T14:47:00.001+03:00

För alla som medelklassmässigt i sin medvetna upplysning ger pengar till "behövande",
och som älskart för att det dövar samvetet eller om det bara är nåt man vill säga på lunchen att man gjort:
spelar ingen roll:

Min mans mammas hus i Dakar, läs väggarna omkring det rum som är hennes och som hon delar med ett antal av sina vuxna barn och barnbarn, har rasat.

Ett hus rasar för att underhållet är eftersatt och för att regnet har löst upp sanden kring den dagvattenbrunn som ligger precis utanför.

Ni sitter dom där i ett av kabelrulleträ lagat rum.

Vi skrapar och samlar och min man Byggnadarbetaren ska ner dit för att hjälpa, men hur vi ska kunna betala för allt vet jag inte.

Maila svar till:
Direkthjälpen, bistånd som värmer, garanterat, NU!

Fatta

2010-12-10T15:27:00.004+03:00

Från Nationalism till Internationalism, för fan! alla SD- kramare...

// Hälsningar från Kina via Oslo

Stående ovationer

2010-12-10T15:18:00.003+03:00

... i Oslo vid fredsprisutdelningen.
Det enda som stör bilden är ju främst att han inte är där,
den vars namn jag måste googla: Liu Xiaobo.

Jag vet inget om honom, såg ett inslag från en intervju 2008, det sa mig inget.
Måste jag erkänna, jag hade nog drabbats av tillfälligt Depriverande Snuttifierings Syndrom,
aka koncentrationsovilja.

Anmnärkningsvärt, absurdt ... ja ordentligt skrattretande faktiskt är att Kung Norge och hans Drottning sitter som statyer i mittgången i det där vackra Stads/Råd- huset, längst fram, ordentligt synliga för alla, allt och alla.
Hur mycket Fred är dom?
Egentligen?
Måste kännas märkligt obekvämt.
Kan man inte begära en mer undanskymd plats till nästa år?

Radikalt

2010-12-09T11:26:00.000+03:00

Kan ni tänka er de föreställningar om det Mänskliga psyket (kvinnans i det här fallet om det nu sägs vara mäskligt) som låg bakom dom strömningarna som formade tematik och titel till förtitalsfilmer som:
"En Kvinna Under Påverkan"?

Fan, va underligt, och det är inte särskilt länge sen.
Pseudopsykodymanik.
Det omdevetna.
Under Påverkan.
Av VAD?

Den Goda föräldern

2010-12-09T11:21:00.000+03:00

Att sitta som läkare på en random svensk vårdcentral måste vara en inblick i den grå mänsklighetens tillkortakommande elände i snor och tårar och upptjuckade ådror blottade i sju minuters intervall.
Kan det vara så kul?

I dag reagerade min fina fina doktor på en sådan vårdcentral över att jag flyttat. Har du flyttat? sa hon förvånat. Hon kommer alltså i håg mig? och vi fortsatte prata om det som var jag sist jag var där. Sju minuter: check! Vi drog över tiden.

Och inte behövde jag klämma fram nåt. Hon förstod, utifrån mina kryptiska viskningar förstod hon att det var mellow.
Och till det fick jag en styck kontakt med psykolog och en karta med piller. Vi börjar att prova med bara seratoninhöjare så får vi avvakta om det behövs även noradrenalinpåslag. För beroendet av att ständligen äta så att man därefter ständligen måste träna.

Jävligt juste.

Somliga patienter skriker inte eller överdriver inte utan knystar tyst fram otydliga pusselbitar in till sin vardagsverklighet.

Halleluhja för henne som ser det!
Jag älskart! Jag älskar hennes sort!
Jag älskar att betala skatt.

För jag ska få en dietist-session också. Tack Tack mina svenska medkumpaner!

Överallt

2010-12-08T01:44:00.001+03:00

Runt om i världen reser människor, satsar stort, sätter allt i pant för att resa till arbete i en mer besutten världsdel.
Människor tar avsked i hopp och förtvivlan. Människor väntar i hopp och förtvivlan. Hoppas att cashet ska rulla in, nyckeln till det goda livet. Några bröder rullar i land på Fuerteventuras stränder och bärs bort innan turisterna vaknat.

I Europa sitter de lyckliga gästarbetarna och knackar sten i sluttningarna där den nya medelklassen bygger sina sommarresidens. I Europa knäcker gästarbetarna, de främmande, de som inte tillhör, lycksökarna as some wants to speak, dem som flytt över haven eller tagit vägen över bergen, för att tjäna ihop till lite framtid till sin familj. I städfirmor, andra-ledets-porriga-entreprenörer, som säljer sig billigt billigt i andraledets förmedlingsuppdrag i de i förstone korrekt upphandlade tjänsterna. Tredjehandsanställda med halva löner. Tack, och håll käften. Som undervegetationen vilken opererar i en andra diemension än den som dom i den första idkar sina av Svenskhet präglade liv.
Nätternas städer är fyllda av utomliggande hemlösa icke- vikingar.

Lathet, segregation, uppcoming och extrem individualism har gjort det möjligt. Två tredjedels arbetsmarknaden, jobb man vill ha och jobb man itne vill ha, jobb man säljer ut för billigt, som Svensken inte längre kan ha därav. Det, just det levererar initialt ett förrädiskt hopp till folk på sluttningarna i Colombia, i Ouagadogou, i Rabat, i Kabul ... you name it, för jag har då inte ens lärt mig namnen på alla de platser varifrån de svartögda stammar ... men till oss kommer dom i alla fall, till Europa, med tron, hoppet, önskan ... vad han blir när jag ser honom är något annat.
Funnes det rättvisa, skulle vi brinna i den eviga elden. Men förmodligen kommer vi inte ens att göra det, för den typen av öga för öga existerar bara i överdrivet godtrogen text ...

Civilisationens tunna gräns

2010-12-06T22:23:00.002+03:00

Det här skrämmer skiten ur mig.
Vad fan är det vår civilisation vilar på? Maktmissbruk, positioner, maktallianser, maktordningar? Förändras ska dom göras långsamt helst. Och helst ska det inte talas om över huvudtaget uppenbarligen.
Wikilieak, Iraq war log och konservativa amerikanska topp -politiker och -journalister goes bananas och talar om en dödad Assange. Här hemma ryktas om våldtäcktsanklagelserna som en möjlig tillfällig frist för att få befinna sig i ett lugnare vatten nu när Cablegate gått i gång. Vad vet man? Men åklagaren medger det svaga bevisläget. Och regeringen ligger nu med fingrarna i syltburken, eventuellt, eftersom det verkar vara en del generositet avseende avgränsningarna mellan brottslig spionverksamhet och laglig underrättelseverksamhet.
Men det stora fria landet i väster med demokrati-banners på krigsfanorna vill nu stänga ner, lagföra, lönnmörda, anklaga, tysta, stoppa till höger och till vänster oavsett vilket lagrum som ger möjlighet, eller inte, till det...

Är det inte märkligt? Wikileak må vara pubertalt i viss mån, men en familj med en tonårsrebell rasar inte åstad och kickar, sparkar, slår, nej ... man får stå med sin tvättade hals inför sanningssägaren. Det är så det är.

Eders kungliga högheter

2010-12-04T01:10:00.001+03:00

Drottningens farsa var nazist, säger dom triumferande. Som om det nedärvs.
Jo, det är ju ett viktigt arv att belysa.
Men skulden kastas väl helst på någon annan dynghög som bär reellt ansvar för något.
Kungen med smak för flickor till kaffet.
Jag tror dom goes down nu. Kungahuset med Bernadottarna.
Hur länge kan det tuffa på med hjälp av förmildrande ursäkter?
Innan det störtas är det väl bäst att dom avstår på eget initiativ, eller i vart fall skriver om vad det nu är som reglerar kungamakten och alla de prylar, slott och herresäten och allt vad som dom nu förfogar över.
Inte kan väl ett modernt, jämställt land föda upp ännu en generation av kron-prinsar eller -prinsessor?
Det verkar ju lätt absurdt ...

Confused

2010-12-04T01:01:00.000+03:00

Man kan vara stum och tom.
Säger man det så då?
Förstår någon.
En del tycks aldrig bli såna.
Själv har jag liksom det som mellannamn.
Ett upp, mello, två fram.
Det håller hjärnan tillräckligt förvirad så att den inte slösar ett onödigt skarpt fokus på något.
En förvirrad hjärna samlar inga tankar och tuffar således på i det understundom (vilket ord va?) stumma och tomma.

Kalkon?

2010-12-01T18:42:00.000+03:00

Utan vidare insyn måste jag erkänna att jag faktiskt inte hajar hur man kan få för sig att betala för att se Björn Kjellman i den där så kallade rom com'en...
Fyra år till:

Alt. altruism

2010-12-01T12:46:00.001+03:00

I går läste jag på ett gammalt ex's fb sida.
I smyg. Ja, vi är ju inte vänner eller så. Men han är väl så oteknisk fortfarande att han inte ens vet att hans logg är öppen. Ja, så oteknisk behöver man väl inte vara för att göra det misstaget kanske, men jag läste i alla fall. En radda av bombastiska livslektioner. En fastnade. Eller fick mig att fundera när jag gjorde frukost nyss:
"Människor är för mycket Jag i dag", skrev han, på ett ungefär.
Jag tänkte: jaha!? hur kan man se skillnaden på det, och var finns linjen, när man passerat in i det oåterkalleliga egot? Och vem har de privilegierna, egentligen, att utveckla det så`och har dem det i så fall bara för att en masse av andra upplåter rummet?
Jag vet inte.
Jag vet bara att när jag och dom i min ålderskategori var allvetande gymnasiefilosofer då undrade vi om Den sanna Altruismens vara eller eller inte vara, ja ungefär som att vi funderade på Hamlets fråga också.
De frågorna är nog inte ens på tapeten längre.

Det var väl en djävla tur att det inte blev vi två. Han ville inte det heller, så turen var det då definitivt inte som spelade in här heller, om man ska vara ärlig. Fast nu när jag tänker på det hade jag ju själv en annan kille under tiden med honom den otekniska men grymt "manliga", samtidigt, och jag vet att min princip om att inte ligga med två olika under en och samma fertila period inte höll under den tiden, inte ens samma dag gränsen höll sig för god, och vad jag även minns pendlade jag i ett - oh så betungande - limbo om vem jag skulle välja. Jag tog den andra, eftersom denna, handen på hjärtat, gick sin väg.

Hmm ...

2010-12-01T04:11:00.001+03:00

Det verkar ge sig,
halsinsidans röda hud -
ja, har ni tänkt på det förresten: det är hud därinne också, huden är kroppens största organ, lite äckligt nästan, som en bulldog fast på insidan alltså! - det har gett sig, hals-inside-hudens kliande, dess saggiga hinna fick ge sig av ut med vågorna igen, måhända tillfälligt, men ÄNDÅ!
Nu ska jag sova mig frisk.
Go natt folks.

Huskur

2010-11-30T23:59:00.001+03:00

Känner den där misstänkta obalansen i magtrakterna,
virusvarningen ...
Har ni också såna känningar innan infektion?
En skum känsla i magen liksom, oroande ande- dräkt, m.m.
Uppstötningar, en klar sjukdomssignal hos mig i alla fall.
Immunförsvaret lär bo i mag- tarm- floran.
Avvaktar och ser vad som händer på diet av Yoghurt och Pro Viva, grönt te, och nu en soppa med alla de där antiimflammatoriska grejerna AB listade, eller vem det var som listade dom (vad nu antiinflammatoriskt har med saken att göra, men det verkar rätt juste i alla fall):

*gurkmeja
*ingefära
*citrongräs
*vitlök (meget)
*chili
*äpple
*cocosflingor
*kyckling
*morot
*broccoli

Ja ni hajar, man får hoppas att man just nu i alla fall blir vad man äter.

Sov du lilla vide ung

2010-11-26T12:57:00.005+03:00

Sömn är också kemi.
Det finns ungar som har helt kajko system i sina små kroppar.
Som aldrig får den där sömnhormonduschen.
I somliga svåra fall, som jag sett, nästan alltid ihop med specifik epilepsi, har visat svårast problem.
Och dem som inte kan slappna av och sluta 'tänka' och dessutom inte heller får någon sömndusch och som är omgivna av oro och fullständigt oförutsägbara föräldrar och system kan också ha abnorma svårigheter.
Att inte kunna somna.
Jag har en gedigen erfarenhet av att söva ugnar med olika funktionsnedsättningar.
Och jag vet att struktur, etablerar vanor extremsnabbt, just därför har man en chans, med få responser, tydlighet och säker vägledning.

Den föreställning om vilka känslor som ligger bakom gråt och sömnsvårigheter, även hos ett litet barn, intresserar mig. Om man har en människosyn där man inbillar sig att känslor alltid utan omsvep är genuina uttryck för det autentiska 'sanna' kärnjaget därinne, det som med i stort sett samma erfarenhet tros ropa där inne från och därmed kommunicerar genomtänkta budskap en själ till en annan på näst intill jämlika villkor, då får man förstås ångest av barnets gråt, eller ens dess ensamhet i sängen. Så ser jag inte på det. Och att läsa Karin Johannissons Melankoliska rum stärker mig i mitt synsätt, även om jag också funderar på var Johannisson börjar tillmäta biologin betydelse. Även känslor är kultur och kutym, menar hon. Och jag håller med. Om barn frågar, är det här farligt? svarar vi Nej, sov! det är bra! genom att vara tydliga och trygga och det för att vi vet att vi sett till att våra barn har fått sina behov av mat, vila aktivitet, kärlek och stimulans under sin vakna tid.

Men att rå på den kemifattige går inte med vilken metod man än vill.
Jag känner till några få barn som knappt sovit sina första tio år. Hur tror ni den utvecklingen går/gått?
Trots påstötningar VÄGRAS inte sällan sömnhjälpmedel. Opinionen är för stark mot medicin.
Helt galet. Galet galet.
Att barn är olika kan vi konstatera.
Även om det i de flesta fall nog är föräldrarna som orsakar ungarnas sömnproblem.
Tyvärr. Vi har ju ingen vana med barn, vi har ju ingen hjälp i våra hem, vi är ensamma, öde, rädda,missnöjda, oerfarna. Tro fan att man ängslas.
Sömnbrist, vår tids melankoliska tecken. Spänannde. Vad står DET för? egentligen?

Lanvin

2010-11-23T16:57:00.002+03:00

Tur att man inte ville ha,
eller trodde sig passa i
de där slinkiga bakelseklänningarna.
H&M har redan slutsålt.

Under II

2010-11-23T15:01:00.002+03:00

Var någonsin meningen med livet att vara Lycklig?
-då har ni inte sett Familjen Bra, av Joachim Piirinen.

Under

2010-11-23T11:42:00.003+03:00

Man undrar varför TV-shops alla skalmans bästa uppfinningar för den effektivaste träningen, ever, alltid är för ensambruk hemma.
Man undrar också varför OBH- nordica i sin elslinga- inbyggda filt- reklam sätter det frusna vackra paret med filtbehov i ett havsnära arkitektritat hus med gigantiska fönsterpartier.
Ja man kan också fråga sig om det kommer att betyda nåt för vårt real life att vi européer, i alla fall enligt min man aldrig kommer i håg nåt utan att skriva upp det så att vi sen kan läsa det. Annat man undrar över är om nyhets- redaktörer någonsin tänker på hur underligt det kan verka att från ena inslaget om tilltagande fattigdom, Irländsk bankkrash, "jag skulle inte varit här", svält- och kolera- rapport gå rakt över till ombonade julshopping-bilder till vilka säkerställda teser om eleganta säkert också italienska espressomaskiner som årets julklappar framförs.
I´m Julietta! (Alfa Romero, right!?)

Elaka timmen

2010-11-19T11:52:00.002+03:00

... ibland skrattar jag till med min råa bitterhet: tror folk att funktionshinder minskar nu? när dom så genomtänkt aborterar ryggmärgsbråck och downs syndrom? vilken djävla blunder det är, egentligen ...

Nä, herrar och damer familje- lycka planering det sväller, sväller, sväller i omfattning, andelen med definierade funktionshinder ökar i takt med att samhället klämmer ur sig detta förakt för humanism (ja, nu tänkte jag alltså inte på Christer Sturmark, utan på sammanhangsförbindelser i historiska perspektiv kopplade till dagens forskning inom ett antal olika humanistiska discipliner) till förmån för cash, självdisciplin, underhållning, nannys och produktions- effektivitet.

lonely ...

2010-11-19T11:45:00.000+03:00

En ansvarig för funktionsnedsatta i en kommun nära mig sa att ensamhet är ett problem för Sverige inte för de funktionshindrade. Alltså behöver man inte från samhällets sida, dennes förvaltning, tänka på det, uppfattade jag det som. Som om inte hela förbannade rörelsen och reformerna utgått från att försöka lösa det dilemmat medelst sina landvinningar.

Historielöshet och avsaknad av övertygelse är farligt, man tappar bakgrunden till striderna.

Att dra höga svärd mot liknande uttryck för nonchalans lönar sig bara om man är fri så runtom denna höghäst råder väl tystnaden.

Å andra sidan finns ingen tid för humanistiskt präglade diskussioner ute i kommunernas ledningsgrupprum.

Jag älskar Universitetet för just det motsatta.

Kritiska perspektiv.

Dessvärre ute i verkställande verksamheterna är klyftan besvärande gigantisk mellan evidens och implementering.

Jag kan ibland, ärligt talat, känna mig helt förtvivlad: när ska vård- skola- omsorgs- insatser vilka kräver att personals kunskaper och kognitiva förmågor upprätthåller kvalitet innehållssäkras? Överallt gör man lite som man tycker och tänker, och då kan man ju lugnt meddela att det här och där tycks och tänks ganska slappt utefter minsta motståndets princip. Och detta slapptänkande ska inte ifrågasättas eftersom inte ens högsta instans uppenbarligen tänker göra just det.

Sen ska det ju förstås beslutas om arbetsmetoder och innehåll under demokratiska processer också, ute på arbetsplatserna, och det fattar ju alla att har man olika kunskapsgods och mål kommer den här demokratiska processen - hur snyggt det än låter med demokrati och förhärligande av medbestämmande - hacka snett och knaggligt. Inte står herrar hjärnkirurger, som inte alls är nån hjärnkirurg utan en littorinbluffande cv- pajas och säger till en annan erfaren specialutbildad hjärnkirurg att han inte alls tror på de metoder som han använder och menar att för fan kom igen nu! var inte så rigid! man kan inte bara göra som man alltid har gjort [även om just denne inte har en aning om hur de har gjort och hur detta gjortet har utvecklats under långa tider av erfaret och kunkapsanpassat], nä nu tar vi fram sax och förskärare i stället! Såga upp kraniet Gösta!

Nä, det går inte till så bland hjärnkirurger, men i kommunernas mjuka sektorer går det till så mellan professioner av olika sort: va inte motsträvig, släpp till, öppna upp! samarbeta.

Skjut av dom som älskar! det vore enklast.

Heja Gudrun!

2010-11-19T11:03:00.000+03:00

Det bästa för den feministiska rörelsen vore om Per Nuder tog över sossarna, likadant om det blev Östros: grattis liksom!

Livet ...

2010-11-16T21:31:00.000+03:00

Död, elände, sjukdom, livets villkor, jorden, luften, novemberregn, sjörök och dimma är överallt omkring.

Insulinkoma, blå fötter, rosslingar, organ som lägger av, och ett till mannen mycket mycket nära dödsfall inträffar.

Så är det också alla SD áre. När man är på andra sidan och ens nära avlider är det inte bara att rusa å stad och fly me home to where I belong liksom. Nä, man hör röster och gråt på en sprakande telefonlinje och ligger i sin varma säng under duntäcket och man tittar i taket, förundras, och skäms för att man har det bra.

En man i femtio års åldern, stor familj, stor karisma, stor humanism dör i från av en icke diagnosticerad diabetes typ 2. När han väl kom till en läkare på ett sunkigt senegalesiskt sjukhus var hoppet förbi, organen hade tagit slut, njurarna var antagligen ur funktion, och hjärtat hade väl flimrat runt i hundra trettio och föst flager upp i hjärnan. Han dog.

In La Suede ligger en sextiofyra årig kvinna i sin säng och sockret stiger till nivåer mätinstrumenten inte borde klara. Ambulans i sista minuten. Organen lika slut och icke- fungerande som hos den ovan beskrivna mycket yngre och påtagligt mer starka mannen. På fjärde dagens intenisv- vård väcker man långsamt upp henne ur narkosen - och trots noll njurfunktion och likaså hjärtflimmer och allt vad man inte vet så börjar hon att leva igen, säga ja och nej. Och förhoppningsvis förhoppningsvis kommer mer mer mer att fungera igen.

Vi har det så otroligt förspänt. Och överallt ber man, till gud, eller någon, eller något:

låt det gå vägen!

inte mitt ...

2010-11-11T18:54:00.000+03:00

I det perfekta CV't figurerar ingen
som skriver om bloggtorka
och noll kommentarer...

Symtomatiskt: sök på torka och 70% av bilderna gestaltar en Afrikan.

Idiotin

2010-11-10T00:43:00.003+03:00

Det är synd om dom som tar betablockerare för att stilla sin nervositet.
Betablockerare sågar allt som kan verka livskvalitet.
I know, jag blev 75- trött, trög och stum på två veckor.
Jag tycker också synd om alla panshisar som får denna hjärtslowdownare morgon middag kväll.
Borde förbjudas.
Även sportchefer Öst nånting som talar i teve om sport och idrott och hälsa som om det som bäst är satsningar för framtida os- hopp som det gäller - kunde förbjudas.
Och Kungen som opassande humoristiskt rapporterar från Kina att även den mest berömda(lilla Röda) boken där är något man inte heller pratar om.
Ur led är tiden, ännu.
En bunt av misstag, en hop av missgärningar, felande länkar, mänskliga faktorer, patriarker och maktnarkomaner:
dom och vi halvmessyrerna försöker, igen och igen ...

Filmhimmel över november

2010-11-08T13:30:00.005+03:00

Himmel över Berlin av Wim Wenders

Himmel över Berlin, var en verkligt älskad repris.
Har ni inte sett, se! så optimistisk, en sån ömsint kärleksförklaring till livet, till människan!
Där ser man inte ner på folk utan bildning och genuin, intellektuell personlig stil- & kapital så som egentligen Coppola alltid gör i sina filmer.

Som om hon återkommer till en svag eller för all del tydligare smak av att vara lite mer, lite bättre än somliga av sina huvudpersoner. Den där smarta, intellektuella karaktären som aldrig får något officiellt erkännande men som ges uppdrag att beskriva världen för de ytliga kunskapsföraktande men för all del storsmällande karaktärer som framgångsrikt slickar i sig tidens sockervadd och dekadens gestaltas i hennes filmer.

Coppolas två senaste filmer rör också mer uttalat i genusfrågan. Traditionell passiv man som dikterar villkoren för den för honom, för hans gunst oh så smyckade till självutplåning dansande svassande kvinnan.

Wenders kvinnoroller i Himmel över Berlin är väl inte direkt annorlunda, snarare oreflekterade, vilket är ganska symptomatiskt va: en Manlig ängel som vill offra sitt eviga liv till förmån för det dödliga på grund av kärleken till en vacker vild Kvinna.

Att Coppola gång på gång återkommer till temat att kritisera ytligheten i vår samtid kan bli intressant snarare än en upprepning, man kunde önska dock att hon ska slipa ner den där överseende tendensen av att vara lite bättre än sina karaktärer. De flesta intressanta konstnärsskap hanterar ett problemområde, snävt, om och om igen, borrar smalt men djupt, för ärligt talat, hur lätt är det att bryta ett mönster, i annat syfte än för att i en kommersiellt gångbar stund vara inställsamt instruerande?

Djuret med två ryggar

2010-11-05T00:09:00.000+03:00

Somewhere. Såg den ensam.Om ensamhet. Om tomhet och dekadens. Där nöjen med diverse sensationstriggers ska tränga igenom ledans hölje. Existentialismens ständiga närvaro i Sofia Coppolas filmer. Och så satt jag där och tänkte på kungen. När jag såg Stephen Dorff som den Hollywoodska succeskådisen Johnny Marco av både värktabletter, sprit och meningslöshet ligga avtrubbad i sin hotellsäng inför två poledansande strippor tänkte jag på den ofrivillige kungen. Lika synd som jag tyckte om Johnny Marco - och allt annat som man kan sublimera den känslan på - under de två filmiska timmarna kände jag att jag tyckte om kungen. Va ska man göra liksom, som kung? - alla vill ha en bit av dig, och du tar, du roar dig, för att överleva, för att leva, och ja: otrohet, den finns ju. Överallt. Nu tog den förmodligen sig såna här former eftersom det var högsta skiktet som spelade. För ingen kan väl annat än att tro att kungen inte dementerade där han stod i jaktmarkerna i Västergötland och sa att familjen ser framåt?

Det säger väl egentligen något om både tiden och Sverige att man vid den tiden som Kungen slog klackarna i taket behövde hålla till i kriminella kretsat på svartklubbar för att få sig några girls i knät. Nu har vi vant in oss, haft nittiotalets bratshype i våra vardagsrum ett bra tag och medierna jobbar på representationen av också de övre samhällsskiktens nöjen och vedermödor. Vi fick Cafe och vi fick bimbofemmeismen, pengaflödet i innekretsarna, droger, sex. Och det har nu populariserats. Radhusmammorna har botoxläppar och silikonpattar. Det är okej, allt är okej. Vilken halvknubbig förortsförtiåring som helst går på poledancing varje vecka.

Man försöker roa sig. Överleva. Men, på andra sidan, bortom extremnöjet ligger Johnny Marco och ångrar sina prioriteringar. Livet, människan - säger Coppola: behöver mer än att i allt förneka allvaret genom att hänge sig åt tillfälliga stereotypier av snabb tillfredställelse.

Kungens Tabernakel

2010-11-04T04:32:00.001+03:00

Rövarkungar från den undre världen rapporterar:
sex & fylla!
Von Obens i herresäten säger:
avslappning & rekreation.

Och så Camilla Henemark? eller?
Ärligt talat,
det här innehåller ALLT, eminent förströelse för en trist novemberinledning.
Lek för somliga, Allvar för andra.

Saliga äro de oförmögna

2010-11-04T03:47:00.004+03:00

I Småland nånstans i norra åt vi på en rastaurang
han försökte säga något om deras,
min mammas och hennes livskamrats,
jag blev högst rörd och öm
att prata och reflektera är inte alla människors lott
tillslut kan det bli helt tyst faktiskt, hos somliga
inrökt
och befäst
så många tusen stickor och stockar som har pålats i köttet
rätt ner i halsarna och täppt till
så tillsut har man inte ens ett språk för det
som andra tror finns där, och som kanske gör det också
Då kan det komma dagar när man låter ett ord sippra ut
en annan spetsar öronen, på ett ungefär.
Vi är allt bra tafatta med varann
Min mamma har varit tillsammans med sin man i hundra år
ensamma, tror jag
Hundra år av ensamhet
Människan är född sån,
ibland, ska man väl passa på att säga
somliga äro de lycksaliga

Förresten, jag tror jag är på den vägen också
på väg in i tystnaden
där man kniper ihop
inte orkar dra sina evinnerliga egna behov i långbänk
nånstans räcker det väl
man bryr sig om annat

Dont cry nu säger dock min man påfallande ofta
när han tror att jag ska älta vad jag behöver eller inte
Så alltså: bevisat, jag håller fortfarande på!
men det är fel saker jag säger
på fel sätt ...

Ibland undrar jag
sitter arvet i så förbannat hårt:
lögner, tystnader, förträngningar ...
eller är det bara vad som sker i en särskild fas
när man måste börja inse att man viker ihop om sina drömmar?

Vi satt där i alla fall i norra Småland och åt varsin dagens
pratade om framtiden, deras,
pensioneringstiden,
och det kändes som en utsträckt hand tillslut
alltså
fint.
Sen åkte vi hem igen,
satt i bilen och såg ut på de våta löven.

älska SVT Forum.

2010-11-02T17:22:00.001+03:00

Om dom här tre stora religionerna som bygger på Abraham pratar man om på SVT Forum. Dom är så dominerande är för att dom är organsierade, sa man.
Fred mellan religionerna, sker när man lär känna varandras grundläggande element, man kan inte stänga ute religionerna och lämna dem att utvecklas i sina egna processer, säger en debattör.
Demirbag steen säger tvärtom förstås.
Segregerar eller enar religiösa uttryck och samfund, frågar man.
Folkrörelser byggde Sverige säger en annan.
Jag lyssnar,
och tycker om att Folkets Hus nu finns i mitt vardagsrum.
Även om jag förstås borde lockas ut, till KULTURHUSET, där man kan köpa fikabröd och kaffe och titta på dom andra.
Kulturhuset som segregerande eller enande kraft, va säger ni?

Födelsedagskalas

2010-11-01T11:20:00.000+03:00

Lång regntung promenad. Kala avlövade grenar. Blött. Och sen bar vi ut den stora men så bortom räddning trasiga platt-teven och ställde den i trädgården bakom huset. Gästerna droppade in och sa Oh så tjusigt. Och jag tänkte på det vi föst undan. Sopat bort.

Hemfrid

2010-10-27T12:05:00.003+03:00

Eminenta Camilla Henemark och en annan ung man och en lite äldre gav hemlösheten tre stolta ansikten i Debatt i går.
Stolta och stolta, den unga mannen grimarserade en hel del i kampen för hålla sitt hjärta stånget, sitta där de femton minuterna of fame i det ärendet är förstås inget man drömde.
Social & Äldreministern ställer inte upp på verklighetsbeskrivningen som dessa tre människor ger.
Det låter ju helt befängt, jag vet, men det var så, hon vägrade.På frågan varför hemlösheten ökar fastnade man i konflikt om siffrorna. Men alltså, tusentals unga vuxna, utslängda eller på eget bevåg avlägsnade från hem & hus. Det begriper väl alla, att ibland finns inga chanser att tonåringar ska kunna tas om hand av sin ursprungsfamilj. Inga jobb, inga boenden. Men, dessvärre, finns ingen annan som tar hand om dem heller.
Ute på gatorna, i din stad, i min, vandrar ungar, sitter på sista bussen, dröjer sig kvar på lokala pizzan för att se om nån kan tänka sig en nattlig gäst, en som helst stannar flera dar.
Den förnedringen är total, säger Henemark som varit hemlös och bott på gatan i ett år, av det blev hon galen och låg på psykakuten för 3500/dygn, rehabbad ute i gen, en ljuv kort tid, sen psykakuten igen. Nu träningslägenhet.

Grattis Sverige!

Gruppen unga med lindriga funktionshinder som inte agerar när utförsäkringen närmar sig är ännu en grupp som är totalt utanför allt. Det har jag skrivit om tidigare. För det har ni väl alla förstått att det är ju viktigt att man tar sig i kragen, att det statueras exempel för hur det går för latmaskande parasiter.

Hur socialdemokratin kan vara i sin värsta kris nu när samhället är permanentade natthärbärgen och soppkök övergår mitt förstånd ... hör inte folk, ser inget, känner inget? Cause they are worth it!?

Destruktion

2010-10-27T00:29:00.002+03:00

Här ligger jag i en bekväm soffa med den kitschiga fejkkaminen på full effekt bredvid. Ser på TV och tänker på hur propagandistiskt underbart enande det må ha varit för Causescous del att låta folket tro sig vara ljusa, fina, framtidssäkrade guldgossar på väg i sina Dacior mot evigheten.

Tänk att man under sin livstid fick se några diktaturer falla, och som dom föll sen, Rumänien t.ex, rasade med guldkranar och tretusen skor.

Vilken är min propagandistiska lögn? Att jag ska betala mina lån och fortsätta köpa meningslösa prylar så att folk på andra sidan som arbetar ihjäl sig i fabrikerna sen vill överge förnuft och känsla för illusionen om min soffas bekvämlighet?

100 svarta arbetare

2010-10-26T08:47:00.002+03:00

Här i Göteborg har man alltså upptäckt att minst 100 personer som haft tidningsutdelningen för en mager ersättning har överlåtit arbetet till en asylsökande aka flykting.
Byggbranshen, liksom städbranshen är lika nerlusade med tvivelaktiga ersättningar för arbete.

Men! debatten med plötslig omsorg om den asylsökande eller den nyanlände förvånar. Dom utnyttjas, skriver man. Fattar man då inte att skambudet: typ tre tusen för ett halvtidsjobb, t.ex. (vad vet jag om ersättningarna) gör en djävla skillnad till ingenting?
Nä, bakgrunden till denna mänskliga rättighetsvurm är väl att man tror att asylsökande och alla invandrare lever fett gott på bidrag.

Argument som värnar LAS, arbetsmarknadens balans och arbetsmiljölagstiftningen vore väl lämpligare? Ansvar och hederlighet ligger under viljan till snabba cash.

Satan i gatan

2010-10-25T22:40:00.001+03:00

Mot vilken bakgrund man än väljer att tolka den här handlingen - där frun med bebis i famnen och efterföljande ström av för mig okänt antal bekanta hoppar ut genom fönstret för att hon tror att den nakne äkta mannen, som egentligen bara gått upp för att vyssja barnet, är djävulen själv - så blir det rätt så tragikomiskt. Blir det inte?

En Lördag

2010-10-24T09:17:00.000+03:00

Vaknar i helvetesvarmt sovrum, hinner piska upp stämningen, säga till mannen att golvvärmen stänger man av när man lägger sig, inte på, öppnar verandadörren, grannens katt kommer in, försöker få ut den i trapphuset, lyckas, lägger mig, mannen påstår att alkisarna kommer ramla in i sovrummet snart, jag säger jag ska stänga när vi får luft i gen, kommer på att grannen kanske inte alls har sin ytterdörr öppen på natten så som dom brukar ha på dagen, går upp igen, och släpper ut katten i regnet. Mannen klagar fiskande på att jag sällan gör så god frukost som när vi har ungdomarna hemma, jag går upp och gör just en sån god frukost, mannen drar ut på tiden, radband, bön, jag väntar, jag klär på mig, jag hämtar tvätten i källarn, när jag kommer upp kastar jag kläderna på golvet, säger att det fantamej var sista gången jag gjorde nån djävla frukost, och så går det i gång. Jag äter själv. Mannen skriker på sitt hemspråk. Det är bra, jag vet att han säger att jag är en idiot men det gör mig inget. Jag tänker mest på grannarna. Nu, två år senare har jag förstått att skrikande måste periodiseras, om en skriker, kan inte den andra göra detsamma, det blir katastrof. Det är bra om man går ut ur rummet, om man avlägsnar sig, inte triggar, min mans hjärna, och min med för den delen, har svårare med bromsandeprocesser, är det i gång? då är det i gång. När jag hör att han dalar i intensitet säger jag att det räcker nu. Scccch. Och nog hör jag att han går ner för växel. På grund av miss i logistik möts vi i sovrummet, jag klär mig, han klär sig, och det sjätte sinnet känner av att stämningen är en annan plötsligt. Jag andas. Han vänder sig om och säger att han tycker om mig, i alla fall. Vi skrattar plötsligt.

Sent på kvällen när jag kommer tillbaka hem efter en dags göranden på byn välkomnar mannen i dörröppningen, ljuset, värmen, han och matlukten strömmar emot när jag tar trappan upp. Vi lägger oss på sängen en stund och tittar på hur överkastets små speglar blinkar i taket. Vi är det knäppaste paret i hela stan, säger han.

Smultron, hallon, blåbär & hjortron

2010-10-22T19:28:00.001+03:00

... hela smak- & färg- skalan!

Ungefär så känner jag inför den här förföriskt tjusiga klara smarta underbara filmen som jag bara sett 30 minuter av.
När den gick upp på biograferna läste jag allt som skrevs, och skrev säkert nåt om den själv, det var ju nästan som om jag hade sett den allaredan ...
Och nu, hörrni ni, nu har jag alltså en hel timme osett visuellt under att se fram emot.
Marie Antoinett av Sofia Coppola, Kirsten Dunst är fenomenalt bra, vilket skådespeleri, en sån perfektion i gestaltandet av distans till roll och karaktär, ett glapp där, som skramlar och ger en sån fin dissonans till spelet.
Fucking bäst!
Men jag undrar, vilka är källorna till allt det här?

So long ... nu ska jag njuta lite till!

Men hallå!

2010-10-22T11:28:00.002+03:00

I går när jag stod och väntade på att tränings- passet skulle starta tittade jag lojt ut genom fönstret - såna pauser utan ingenting hatar jag, och just därför brukar jag aldrig ha marginaler i ledtiderna, men på det här gymmet måste man logga in tio minuter före start. Utanför fönstret tilltog blåsten, en spårvagn klonkade förbi, och på kullen borta på andra sidan trafikkorset gick två hundägare i trots mot regnet med sina Irländska Settrar. Plötsligt kom jag på att roligare blir det inte, jag kan ju faktiskt starta om helt, byta helt. Utrymmet, möjligheten finns, göra en ny utbildning, göra ett lappkast. Kunde man hitta en coach som hjälpte till med det? en vägledare? var? tankarna spånade runt, går man till AF och frågar om en yrkesvägledare?
- Herrejävlar: jag kan ju tänka helt om!

När musiken plötsligt ljöd i rummet bakom mig vaknade jag upp.
Tjolahopp!
- Kom igeeeen, tjejer! ropade den fanimej mest inspirerande ledaren jag stött på.
- Vill ni må bra, jättebra, eller FANTASTISKT bra!?! skrek hon.
Och som svar stuffade vi på, lite till, lite mer!

Modersmyten

2010-10-21T13:22:00.007+03:00

Befria kvinnor från modersmyten, sa en stålande Maria Sveland i Annas Eviga, Svt.
Och jag vet inte, min unge dröjde sig kvar i soffan trots att han skulle ut, hörde talet om hur barnen skulle antingen låsa in kvinnorna, eller vara deras mening med livet, ett livsprojekt, eller kväva dem, och drunkna dem hit och dit, och barn som trots allt är nära halvvuxna funderar även dom över vilka dom är, och vad dom varit för något i sina föräldrars liv och dom får då vara med om ett sånt där antikklassiskt uppvaknande när dom ser det dom trodde var självklart platsutrymme och berättigande till ovillkorad kärlek vara prissatt.
Jag sa sa smått chockad till honom:
My, god, varför får en sån här fråga en sån här uppmärksamhet, nu? snacka om att slå in öppna dörrar,
fråga mormor, fråga mig, been there done that, med reflektion över tid.
Det privata är inte alltid det allmängiltiga.
Hon är skild nu Bitterfittan Sveland.

Den andra av tre inbjudna debattanter, familjekonservativ- representanten Roland Poirier Martinsson, frågade vad modersmyten egentligen var, och om det verkligen ÄR en myt, och jag antog att han utgick från att barns behov ser ut på ett sätt som kräver en viss omsorg vilket i sig är vad myten består av, tack o lov, att vi vet, trots att vi inte provat förut, hur barn behöver.
Och jag tycker väl att det hade varit intressantare att djupdyka ner i den definitionen än att kasta ytliga gamla, kanske inte längre aktuella floskler över bordet. Åsa Moberg den eleganta ställde sig först som medlare men alltmer allierad med Sveland ju längre programmet fortgick.
Och det är rätt Sveland, livet blir skönt när man har en vecka för sig själv, skönt och inte skönt, men bekvämare. Beror ju förstås på hur livet utspelar sig där i barnveckan, och hur kontanttjockt det är, vilka stödverk man har för att lämna och hämta och handla och tvätta när barnen är hemma och man kanske arbetar oregelbundet, eller hur ledsen man kanske är för att vara ensam, eller hur kompetent man känner sig, eller om man ens har ett arbete att arbeta undan, eller vänner att roa sig med i sin fria tid.

Jag saknade klassperspektivet i diskussionen. Det finns nog inte ett sätt att befria sig från modersmyten och överarbete. Det beror ju förstås på hur logistiken för allt det här fungerar innan.
Nä, jag menar, livet, livet, det är, det tar och det ger. Men tror man sig få leva med privilegier är det förstås en svår period att behöva vara låst i barnkammaren med en svikare till Husband utanför. Men för all del, förväntningarna havererar, trots allt är misslyckandet ju ändå det mest dominerande på både karriärfronten och familjefronten för en ansenlig massa, ett vatten man får lära sig acceptera, havererade drömmar, och selektion i det man kan påverka från det man inte kan påverka, i det man orkar förändra, och inte orkar förändra, förlika sig med hur kontinental-plattorna styr dina förflyttningar i livet i skepnad av ditt sociala arv.

När varannan- vecka- barnen blir stora är dom ofta påfallande osentimentala, och som förälder känner man att man aldrig fick rå om tillräckligt, men då accepterar man, att livet är starkare än mina föreställningar, men i känslan, i hjärtat, är man separerad, och det är nog starkt, att man inte äger varann, att man faktiskt står på sina egna ben, att man lever, och gör det även när ungen vänder dig ryggen på väg ut i sitt eget liv.

Och ofta tänker jag på hur min man vuxit upp, i storfamilj, kretsande mellan olika omsorgsaspiranter, mormor, moster, ett självhittat familjehem, och hur det i storfamiljen fungerar. För där finns det som Moberg var klok nog att påtala, blodsbandsrelationer som klarar svåra konflikter, och i perioder av livet när man behöver omsorg räcker det inte att betala för det, för det är inte lika med köpt värme. Och hur ska vi då i våra små små familjer, mamma barn hitta rätt i det?
Nätverk sa Sveland, men inte nätverkar man med någon trettio år yngre än sig själv som dessutom är vilig att komma och stryka dig över håret när du ligger där i din säng och väntar på matleverans från hemtjänsten, denna hemtjänst som har direktiv att tvätta golvet men INTE rulla undan mattan, 10 minuter för det.

Ja, kvinnor, vi är i samma strider, men det ser olika ut, och antagligen måste vi ta matchen till stor del med oss själva.

Allianser

2010-10-20T10:45:00.002+03:00

Man fattar inte riktigt det här med kluster:
Sverige i Afghanistan, för att man inte kan kommunicera till sina europeiska kompisar eller för den delen sina amerikanska det som ett hemmahållande av soldater skulle säga. Och dom som skulle applådera ett avståndstagande till närvaro i Afghanistan, vilka är det? Kineserna(kapitalstarka) eller bara "Usama friends"(kapitalsvaga)? i vart fall den allvarligt skadade fredsrörelsen(kapitalsvag) som fanns då, t.ex. 2001 i Göteborg vid toppmötet. Kanske var det i spåren av denna den sista motståndsvåg av de unga rebelliska medelklassungdomarna som rastade håret och gick i för stora blekta kläder men som ändå på nåt sätt lyckades få magen bar i sin peace & love - chiq'a stil som opinionen vände. Varken etablissemanget eller Svensson applåderade dem, så kraften dog ut och kampen för fred och mot imperalism sublimerades så småningom till strids mot klimathotet i stället.

Femte döda soldaten sätter nu Alliansen ihop med oppositionen, och de pratar sig samman. I alla medier, pratar man plötlisgt. Reinfeldt öppnar för ett tillbakadragande, längre fram, för den goda smaken, att hålla folket stilla. Ja, det är ju krig i Afghanistan, och dit åker unga soldater för att det ger en ganska bra kosing, eller bara en rejäl kick off i det naturligt låga tjacksystemet. Bland minor och hemmatillvarkade bomber, och stridande soldater med skarpa vapen går det åt, folk, av olika nationalitet men mest alltså Afghaner.
Och jag vet inte, men kan man inte presentera exakt VAD planen går ut på så att vi förstår HUR man tänker sig hjälpa det Afghanska folket?

Trädgårdsonsdag

2010-10-20T10:13:00.000+03:00

Dags att rädda pelargonerna, sätta tulpan och se hur man får potatisplantan/busken i kruka att överleva eller hur man ska göra med kaprifolen, även den krukplanterad. Klippa buskar och åka till kretsloppsparken med det avklippta och allt annat som ännu inte slängts från flytten.
Härlig sol kompar till det.
Frågan är när jag reser mig ur soffan.
Det lilla lilla momentet som emellanåt uteblir och därmed havererar delar av mitt liv,
Just do it! liksom.
Andas.
Frisk.
Luft.

Lycklig när ...

2010-10-19T21:31:00.001+03:00

... jag kommer hem och ser spåren av min man,
ser hur han lagt den nyinköpta bakre avgasrörs- delen på köksgolvet med papper under så att det inte skaver på klinkerplattorna.
Min man är bra.
Han lagar mat, handlar mjölk och yoghurt på initiativ när det fattas,
och ibland mekar han med bilen.
Jag längtar till natten när vi ska sova i en tillfälligt benådad dröm där kropparna vill nära i kärlek.
Ibland är det så.
Man får vara smart, och passa på: tanka lite lugn o ro.

Nu kommer han nog farande, i den enda bilen i grannskapet utan bakre avgasrör.

40 det nya 60? eller inte ....

2010-10-16T13:56:00.002+03:00

Vintervit, ful, och håret vet jag inte vad det är med.
Borde jag göra en annan runda nästa gång jag går ut för att leta reda på första bästa frisersalong? Välja den med omsorg? Nu är det bara klipp, på måfå, kortare och lite uppklippt sa jag, och det blev jävligt taggigt torrt och unisexigt. Fult det med. Egentligen bryr jag mig inte, tills jag råkar se nån annan med snyggare hår. ALLA har snyggare hår nu för tiden, ALLA är snyggare, ALLA är fräckare, mer inne. Alltså, jag borde stanna inne.

Men egentligen bryr inte jag mig. Men nånting därinne skriker att det vill vara älskat.
Har jag inte fått nog av sånt, undrar en annan del av mig.
Bodil M skrev nåt om att ansvaret för att göra sig så vacker som det bara går är miljöhygienskt.
Jag är på väg dit också, till den insikten.

Nu för tiden är längtan och förväntan på en helt annan nivå, i en annan riktning, nu får man göra nåt av var dags småsaker i stället för att tänka velodrom uppmärksamhet.
Lyfta på ögonlocken och tänka på att det är härligt att vara vid liv, till exempel,
inte minst med tanke på hur trist alternativet vore.
Allt som är bekvämt är bekvämt.
Enugh, is enugh.

Jag känner mig som en gigantisk atlantångare på kurs mot inget, men likväl på kurs, solen går upp, solen går ner, min kurs ruckar ingen.

Barn på väg

2010-10-15T23:04:00.002+03:00

Det händer att det sitter små trötta barn i barnstolar i baksäten i bilar i bilköer. Runt om i Sverige är dom på väg hem på fredagarna, lutade mot plåten, nära nära trafikkarusellen därute, farorna hastigheterna, där sitter dom och funderar, lever, fantiserar (om vad?).

Ett obevakat ögonblick så kan det knycklas i hop det som avskiljer barnkroppen mot den yttre världen.

Jag sitter i den sista solen och dricker en flaska biodynamisk jos från Saltå Kvarn.

Antroposoferna som fått sig en ny granskning den här gången på Flashback i efterdyninganra av den unga man som valde att ta sitt liv där i en direktsänd uppladdning av bilder. Han hade vuxit upp där, hos antroposoferna i Järna, och hans mamma hade bl.a. varit föremål för en lång kvalitativ intervju i nån rapport där författaren,studenten försökte visa hur man kan skriva initierade livsberättelser av intervjustoff.

Flashback, älskade hatade.

En familj outad, och egentligen ... vad ska man gömma, och varför?

Det är ändå så det ser ut i huvet på folk. De som skrattade hejade på, för att de var rädda för allvaret, och för sig själva.

Innan dess satt också dom som små mjuka dockor i bilbaksäten, framåtvända. En del sitter bakåtvända bak. Det verkar orimligt.

Familj. Det var ändå det finaste. Den finaste tiden i livet.

Innan dess att jag satt på stolen i solen med min jos gick jag med P1 i öronen, hörde program om tillräckligt dåliga föräldrar. Föräldrar kom i håg det! Ni är i den finaste tiden av livet. Misströsta inte!

För utifrån ser ert liv så fantastistkt ut.

VÅR Sköna Nya Värld!

2010-10-13T21:47:00.006+03:00

Världen är vår, vår gemensamma erfarenhet, våra universiella kunskaper …

-eller?

Vilka är de kognitiva sanningarna i vår tid, dem som stimulerar till fred, till samexistens, till utveckling? Vilka är de inkluderande kunskaperna, aktiviteterna, institutionerna som stimulerar till enhet, till gemensakp? Gemensakp och aktivt medborgarskap i den flerkulturella kontext som är vårt samhälle nu, som är andra samhällen nu, som är hela vår värld i väst, och i öst är nödvändigt. Vad är delaktighet och gemenskap i de interkulturella möten som uppstår i vår på sikt alltmer globaliserade värld? Hur skapar vi dem och hur lyckas vi med att hålla innehållet alert?

För att demokrater skall förbli demokratiska krävs väl att vi befinner oss där olika åsikter och olikheter kvarstår, för delaktig inkludering av våra mänskliga resurser, oss, krävs att vi fortsätter gemensamheten trots att konflikterna på grund av vår olikhet kvarstår.

Hur gör vi det?

Det blir erfarenheten, kravet på kompromiss, förståelse, anpassning som tar oss vidare, inte motsatsen!

För framtida fruktbara samhällen byggs av de gemensamma lösningar världen åstadkommer i gemensamma frågor.

För att den kognitiva utvecklingen ska framskrida så att vi kan nyttja de mänskliga resurser vi delar i en inkluderande gemenskap behöver vi ta tillvara de disparata erfarenheter som finns hos de människor som bor i våra länder. Med en ökad jämlikhet och en kvalitativ universell bildning där nyfikenheten istället för demoniseringen av ”Den Andre” genomsyrar människor och skolsystem öppnas möjligheter för en strålande rik framtid där risken för etniska rensningar, kaos, rädslor och misstänksamhet minimeras.

Motsatsen: ökad nationalism, främlingsrädsla, antisemitism, romhat som exempel på det tydligaste motståndet vi ser i dag, motverkar delaktigt medborgarskap, utveckling och på sikt fred i samhällen. Den farliga tendens som finns i Europa i dag att besvara somliga gruppers(läs islamisters) tendens till politisk fundamentalism med att också framhärda i ett lika ihärdigt vurmande för bevarande av egna religiösa seder och bruk blir en klusterbomb mot de egna. Detta är farligt, den provinsiella brist på öppenhet riskerar att rasera samhällen, rasera Europa. För grunden för ett varaktigt sekulärt samhälle finns i ett försvar för absolut religionsfrihet. Grunden för ett framgångsrikt samhälle är interkulturell kompetens. Grunden för att vårt samhälle ska fungera är att alla människor oavsett kön, etnicitet, religion, språk, sexualitet, osv. inkluderas och räknas, utnyttjas som resurser med allt vad den kompetensen erbjuder av olikhet och skillnader i erfarenheter och bildningstradition. Världen är männsikor, likheterna i behov är större än olikheterna, mer underligt är det inte, en människas fernissa är tunn, men det grundläggande basala behoven bottnar i oss på likartade vis.

För att utnyttja resurser i människor i vårt samhälle krävs att kunskapen om varandra blir tillgänglig, för det måste vi öka jämlikheten, vi måste sluta att misstänkliggöra och fördumma den som är annorlunda. I det finns ingen framtid!

Lyssna,Lär, och kom igen! Det är mycket att ta in! Sitt inte där och slösa bort våra möjligheter!

Tidsmarkör

2010-10-13T09:06:00.001+03:00

Det behöver inte alls vara så makabert att sända sitt självmord
direkt ut på nätet,
med tanke på att det är fönstret mot världen,
med tanke på att det är där stora delar av livet utspelar sig,
med tanke på att det är livet,
är länken ut, är protesen, är mina kognitiva hjälpmedel och mina styrleder för emotionerna:
med tanke på det så är det egentligen inte alls så extremt konstigt.
Tragiskt och synd så som det alltid är, har varit när människor väljer att ta sitt liv,
men det kommunikativa i självmordet och försöken därtill må vad vi än vill erkänna genomsyras av viljan till rapport.

Riksdagsdebatt

2010-10-12T16:23:00.010+03:00

Johnny Skalin (Sd) i rutan,

direkt,
Rosenbad,
motståndet mosar,
och hans pomada veknar i takt med att delikat topping av en klok påläst herre serverar:
vänta nu bara så ska vi se vem han är: Skalin replikerar med:
"...Hamilton! ..."
C.B Hamilton, (fp), en påläst, som drar slutsatser, gör fina analyser.

Är antal jobb konstant eller inte, tycks vara frågan för dagen ...
Skalin får ljuga bra högt för att försöka bevara den myten, så att han får ihop logiken med att slänga ut dem som "tar" jobben för vikingarna.
Och nu vet jag inte riktigt hur slappt han tänker när han säger:
"Hamilton vill inte se problemet, han vill ge alvedon för förkylningen, lindra problemet men inte bota: han vill stimulera arbete för dom som är utanför." (Han menar instegsjobb, och skattelättnader).
"Definiera sjukdomen innan vi talar om medicinen." svarar Hamilton, "invandrarna är inte orsak till varför sysselsättningen sjunkit i Sverige, titta på andra länder: andel invandrare och arbetslöshet går inte hand i hand."
Skalin svarar med upprepning, typ: Norge och Danmark har de bästa siffrorna, för att de har restriktioner.
De partirepresentanterna talar om öppenhet och utbyte.
Jag vet inte varför bollen skulle ligga hos Skalin hela tiden. Det var väl dagens agenda, vad vet jag. Se här: i DN.

Sverige Demokraternas väljare vill väl förstås att dom står där i riksdagen och fortsätter debattera så som dom pratar på sina partimöten, hur illa det än klingar i plenisalen, hur de än hamnar i otakt med de övriga, hur illa det än fungerar som relevanta repliker på debattmotståndarnas argument ska dom hamra fram sitt budskap: ut med invandrarna så att dom andra arbetslösa vita stackarna får jobben.

Sd kvoterar aldrig, får vi höra, inte heller kvinnor, de rekryterar efter kompetens, därför har de en (EN!) invald kvinna i gruppen.

Lyssnar ni nu SD anhängarna? Och applåderar ihåligheten?

Att se

2010-10-11T18:12:00.001+03:00

Ska det tjäna något till att definiera ondskan?

Så vi kan få en death row highway

av elektricitet, giftampuller, aborter och genmanipulation?

Vi måste nog tro, om alla.
Även om vi har fel.

San Quentin fängelsets death row

Rädslan för allvar ...

2010-10-11T11:07:00.009+03:00

Ja, om han nu sitter där med eftertankens skurna obehagsvätskor i kroppen, så tycker jag nog att han har all rätt till det,
Roy Andersson alltså, en gigant, en legend, som fick sitta där i den vinröda fåtöljen i ett så futtigt smått Här Är Ditt Liv.

Ur: Du Levande, 2007

Ett klipp där en ung Roy A säger till en reporter visar en blank ung regissör to come: "Det finns i dag en tendens att förytliga ... inte bara filmerna men också debatten kring problematiken, det verkar inte finnas någon som egentligen har det som sitt arbete som riktigt seriöst och allvarligt sätta sig in i vad det egentligen betyder /.../ "

Tidigare i programmet ofattbart fritt från analytiskt innehållsligt stoff har Andersson talat om Fientligehten mot det klara tänkandet - ett uttalande som han säger sig ha snott från en frans sociolog (sa han Loui Vacant?) som om samtiden konstaterat att Vi är rädda för allvar, rädda för klart tänkande. varför man är rädd för det är ju förstås för att det står för ifrågasättandet, menade Andersson.

Ur: Du levande, 2007

Jepp, Oldsberg, hur kunde du släppa förbi referenser till just detta i Anderssons framför allt två senaste filmer: Sånger från andra våningen och Du levande? Du levande vet jag inte ens om den nämndes. Tre minuter i hela prorammet det brändes till och bjöds på öppningar av en lättpratad öppen och tålmodig regissör, men sen fick tjocka släkten fylla ut, som om det finns ett koncept, en genre där dessa ska in, för publikens snyltlystnads skull eller för rädslan för allvaret, på grund av lojheten eller bara det slappt förljugna tänkandet? Vem vill egentligen se ungarna, brorsorna, hela grejen, om det inte lägger nåt till kontextens betydelse, här för Anderssons ursprung, vad det gjort för ställningstagandet som han håller högt i film efter film: slaget för den lilla människan? men i Här är Ditt Liv finns dom där bara som figurer: kliv fram liksom, visa dig, säg vad du heter, gå vidare ... och som så blev det ju bara pinsamt genant att en Svensk stolthet med egen utställning på Museum Of Modern Art i NY inte förärades större respekt än så.

Man hoppas juh att Andersson har sin egen Maret Koskinen så som Bergman hade. Så att hans idebygge får den förtjänade analysen och blir rätteligen belyst av klart tänkande.

Läs om programmet:
Expressen, Svt

136 m2 vindsvåning i Vasastan

2010-10-09T03:39:00.004+03:00

"Vi lagar mycket asiatisk mat/.../" säger Patric - American Pshyco - Bates replikanterna om sin urbana Italien stilistiska tillvaro i den, av paret med tack och lov synkroniserade och så välslimmade inredningsideer, egenritade vasastadsvåning med två takterasser.(DN).

Till det asiatiska serveras ett av sydfransk gårdsherre rekommenderat Semillion- vin, vitt.
Elektrisk toalettdörr, regnsensorer på takfönstren, fler takspottar än du kan tro att du behöver, inbyggt sound system och jepp: Gaggenau och Boffi (okänt begrepp? - googla.).

Och som av en händelse som man inte skall inbilla sig var slumpmässig vakar på spishällen det bevingade Lejonet Pixiu i en relief i en österlensk urna(ja, det står så, inte Österländsk alltså), för att generera rikedom och skydda från ondska.
Det kan ju vara lägligt, eftersom Replikanterna önskar sig ännu STÖRRE nästa gång: 300m2 Vasastads vindsvåning. Det ni!

Gaggenau

Come on

2010-10-07T03:34:00.004+03:00

Nä, nu måste jag räkna efter och malla mig lite över hur många härligt inspirerande dagar som jag NU har ägnat mig åt att toppa hälsan.
Kollar man tillbaka i inläggen här på bloggen så framstår med tydlighet att det var lördagen den 25:e september som Susanne självaste fucking Lanefeldt sparkade i gång mig genom att oväntat dyka upp i morgonteven framför vilken jag lufsande satt och tvekade inför att ta tag i mitt hetsätande strutsbeteende.

12 dagar senare, halvvägs till 21 och GODA vanor alltså, OCH jag is still going strong, l e v e r e r a r: äter mindre socker, äter godis på lördagar, överäter inte, TRÄNAR. Har tränat sönder mig kära vänner.
Fått överont i korsryggen, den felande länken, den obytta kamremmen. Tjoff.
Måste t.ex. stå och skriva det här inlägget eftersom jag itne kan sätta mig.

Det går att skylla på felaktigt lyftade skivstänger under gårdagens ambitiösa Body Pump pass, men jag känner i gen det, när jag otränad går direkt på extremfasen kommer så småningom alltid höftkotan i kläm, drar åt skruvarna om ishias och trotssurar ur för allehanda kul. Det är dansen som gör det, framåtlutning och brist på kompenserande benmuskler hänger upp ryggen i kotornas drag, det går inte, sliter ut.

Ligger man på rygg med benen i 90 grader, hårt flexade fötter och samtidigt det går en extrem ilande smärta genom benet till korsryggen DÅ har man samma åkomma som jag. Man känner också igen tillståndet på att man inte sätter sig ner helt lätt, och om man nu trots allt har satt sig så kommer man i alla fall inte upp från stolen, man vill också oavbrutet stretcha höftböjaren och lårmusklerna och säte eftersom det drar så skönt i ontet fast man samtidigt vet att just det irriterar musklerna till ännu mer kramp.

Grattis du är i fas 2! Kom igen, igen! blodgenomströmning är det bästa för såna korsryggar.

Tappar man sugen, går in på ICA och köper två supersize mördegskakor med mandel och trycker i sig får man bara ännu en bekräftelse, socker och fett i kombination är en outgrundligt överdjävlig drog! för man vill bara ha MER, är beredd att gå till affären innan dom hinner stänga för att köpa FLER kakor.

Stay away MrsS! tänker jag då väldigt strängt: grönsaka upp dig för fan, häng på stepmaskinen och gå i från ditt ryggskott i stället.

Och: frankly speaking: midjemåttet ÄR lite stramare! Come on ... Come on ... Come on! som hon sjöng Janis Joplin!

Hambo eller Halling?

2010-10-06T17:07:00.004+03:00

Inte heller institutet för folkmusik vill associeras med Åkesson.
Den musiken, säger representant, utvecklas också genom crossovers av OLIKA folkmusik från OLIKA världsändar framförd av människor födda OLIKA. Vad annars?
Men efter den här knätofs-entren på nya jobbet kan man väl förstå aversionen från folkmusikerna,
det var ju helt i otakt med allting, tondött alldeles.

Högtidligt var det i alla fall, med Knugen och Prins Daniel.
Och Folkdräkten bad sedan Eders Kungliga majestät om ursäkt, om han hade tagit illa upp ... för protest- stövelmarschen ut från kyrkan.
Man undrar ju, hur kom dom överrens om att dom skulle gå ut? Gick det som en viskning i bänkraderna och sen var masspsykosen ett faktum?

Jag grämde mig sen le Grande av att behöva se den där SD- pressekreteraren, eller vad han är, som sedan inte kunde hålla tillbaka sitt förnöjda fnissande när han fick sitta bredvid Bildt i en direktsänd studiodebatt.
Nu valsas det nationalism i finsalongerna,
Ett två tre, ett två tre ... Tjo! hej!

Overklighetens folk?

2010-10-05T16:17:00.005+03:00

Vad tyckte egentligen alla 20 Jimmie Sd'arna, och för all del Kd'arna, om att dom spelade Antonin Dvorák vid Riksdagsceremonin?
Kanske ursäktar dom eftersom Dvorák sägs ha hämtat inpsiration från den tjeckiska folkmusiken.
Fast å andra sidan: sen kom ju självaste SD's ledmotiv: NATIONALsången som en förmildrande kompensation ...
Det är viktigt att tänka på alla.

Jag vet vad du är och du blir vad du VAR,
Ja, jag vill leva jag vil dö i Norden!

Hurra,
Hurra
Hurra

Herr Talman

2010-10-04T12:41:00.001+03:00

Först visar han sig inte för risken att associeras med skit.
Sen när han väl visar sig beter han sig skit.
Reinfeldt som skyller Sd existens och sin minoritetssituation på Mona.
Ska du ha din talman inröstad med hjälp av SD? liksom.
Vore väl riktigt smaskigt för honom att hävda detta resterande mandatperiod.
Vi får väl se om nu Reinfeldt ska låta sig tvingas in i samregering med det största partiet.

Härstedt överlevde Estonia och ska väl klara en storm till?!

Tuva Novotny

2010-10-01T12:17:00.001+03:00

"Hon är fantastisk!"
sa Julia Roberts.
Amerikaner är ändå socialt kompatibla.
Hypa varandra, ni är i samma film!
och vet aldrig om nån kan ge er nåt senare.
Men hon är ju det, vad jag sett, FANTASTISKA TUVA!
Man måste förstås se filmen,bara för det, alt. ladda hem.
"Hon var Fantastisk!"
sa Tuva om Julia.

Nyamko, Sofia & Gunilla

2010-10-01T11:52:00.004+03:00

Nyamko i teven och Mannen ropar:
I hate her!
Ah, säger jag och skrattar,
det är ju så onyanserat,
A house nigger, säger han,
jag säger hey hey boy,
det finns bra och dåligt,
instegsjobb kommer väl från borgarna t.ex.
och om det på krav följer rättigheter kan t.ex möjligheter för språkutveckling och arbetsintegration för nya- svenskar påskyndas.
Ah, säger han.
Det är alltså vad som löper mellan invandrarna på stan:
Nyamko är rasist.
Och jag brukar ju känna ungefär detsamma när jag ser Majoren.
Familjen noll impuls- kontroll liksom.

Snygg- Nyamko

Jag imponeras i alla fall av Sabunis säkerhet, förmågan att vidmakthålla i sina frågor, inte vackla.
Jag jämför med de två nya M stjärnorna på presskonferens nyss, Sofia Ankarsten; ny pressekreterare och Gunilla Sjöberg bitr pressekreterare: nykomlingarna snurrade sina helikopterhuvud i rutan oavbrutet och drack ungefär samtidigt, satte händerna i fickorna och pratade alldeles för fort.
Gick snabbt där med Schlingmanns avhopp, hanns ingen media-träning med?

Sofia Ankarsten

Gunilla Sjöberg

När jag praktiserade på ett privatsjukhushär i stan vid 17 års ålder slog en bastant sköterska mig på fingrarna och sa barskt:
HÄR hänger man inte med händerna i fickorna!
Okej, den karriärvägen tog uppenbarligen inte sofia & Gunilla, det syns ju lång väg, ja inte på Gunilla, om jag ska vara ärlig, som säger hon är från Uddevalla (pratar välfärdsfrågor och tillgänglighet och människors upplevelser av hur välfärdssystemet möter "människan" på lokal nivå". Gick hon till fel parti, ser så ut).

Cirkus

2010-09-29T11:56:00.000+03:00

Mrs och Mr S ...
Ketchupeffektar.
Inget inget inget, sen:
RÖTT i massor.

Försök vara vuxen, säger HAN.
Jag skrattar åt det.
Så mycket barn som vi är undrar jag om andra är också?
Man vet tammej fan inget om varandra, andras.
Jag talar inte direkt om hur vi har det heller.
Antydningar, som lämnar mycket att önska.

Nu ska jag lunchträna.
Femte dagen i dag.
INGET sött i går= inget! well well, det tar sig.

Rädd att Flyga

2010-09-28T23:14:00.005+03:00

Erica Jong fick svara på varför hon alltid varit så fokuserad på sex,
och anledningen till att hon hade känt stor kärlek för många män berodde nog på att hennes far hade fokuserat henne en masse, sa hon.
Av samma anledning hade hon heller inte hängt på vurmen för det mansförakt som strök an feminismen på sjuttiotalet.

Jag har haft många många män, och ingen frågar mig varför,
men jag tänker att inte fan var det för att jag ÄLSKAR "mannen", sannolikt tvärtom, i mitt fall.
Som om Han alltid var ouppnåelig och skulle övervinnas, eller underkastas.

Därför var det rätt gott att se upplösningen i "En sydfransk affär".
Se den! Alla ni icke- feminister, vårdnadsbidrags- kramare, motståndare till delad föräldraförsäkring! för er! voila: En sydfransk affär!

Men så är jag ju aldrig varaktigt fokuserad på sex heller.

N P Sundgren i Hollywood

2010-09-28T10:39:00.001+03:00

Nils Petter Sundgren har varit överallt där stjärnorna flockats.
Hitchcock, Ingrid Bergman, Mel Brooks, Bunuel, Hepburn, Widerberg, Bergman .... alla som var där.
Med elegans, stil och integritet har han suttit där och lockat ur dem det bästa.

Hur känns det? frågar den bleka kopian i morgonteveintervjun:
Ja, det är kul, säger Sundgren avmätt.
Att bo i ett liv där man inte är där alla är ger perspektiv
trots allt, på hur Sundgren kunde ha känt.
Kanske var han bara modest, kanske jublade han tyst därinne, och skrek för sig själv i tokfalsett:
Herregud Nils Petter: you did it!

Snuvades måhända på det verkliga, efter trettio minuter reste sig ändå Bergman (Ingrid nu då), Hepburn, Kidman, Taylor, Loren, Gardner, Bacall upp och gick.
Inte utan att man undrar, vem dröjde sig kvar och lät sig bli laid?

Konst

2010-09-28T10:15:00.001+03:00

Paul Holländer gör en Anna Odell och skjuter sig i armen?
Kan det ge nåt?
Afgahnska sjkvården innifrån, SUVARNAS skerhetsstandard genomlyst? Afghanistan avslöjat till slut?
Dit åker folk för att tjäna ihop till insatserna för det saknade i bolånetaket,
de fattiga måste hitta på ...
allt möjligt kônstigt.

Estetik

2010-09-28T00:28:00.002+03:00

Utanför ingången,
en grind slår,
öppnar stänger in till grusgången upp till entren,
bredvid en skottskylt:

Parkeringsförbud

Tisdag 9 - 12
udda veckor
15 mars - 30 april

Måste väl vara soptider?

Det är i alla fall utsikten i genom det här eleganta mänskolånga fönstret.
Naturromantik? not. Inte alls.
Jag har dumpat mitt ex Naturen.
Ensammar mig ändå, som en figur i en existentiell roman.
Men springer inte runt på Hedar för att manifestera det i rätt ram.
Oestetiskt, tillslut.

Meningen?

2010-09-28T00:06:00.003+03:00

Att skita i mönsterpassningen på Kinatapeten.
Att fly från allt.
Att på dag tre i projekt 21 LEVERERA.
Att ha lusten att egotrippat skita i allt.
Att äta sin middag själv sent på kvällen i ett tyst mycket stort kök alltmedan de andra två sitter i varsit rum framför datorer.
Att en inte talat med den andra.
Att den andra undrar hur länge tystnaden ska pågå?
Att en annan skiter i fucking vilket.
That is the real Life of Brian.
Att återlämna gardiner på IKEA.

Man vet inget, tillslut ... och det mesta kan kvitta.
Man går på Body Pump, pumpar iväg tiden, livet.
Eller promenerar med huvudet som en väderkvarn fylld av rädslor i skogen.
Välj, tammej fan! välj själv hur Du vill ha det?!

Dom är överallt

2010-09-26T09:44:00.001+03:00

Även i Grästorp
ICA Maxi.
Ica överallt.
Där kan du shoppa alla livets nödvändigheter.
The one and only.
Shoppingbussen till ICA.
Maxi.
Maxat.
Strömlinjeformat.
Precis som SD.
Och Nationalsocialistisk front önskar.
Det.
Mångfald är i det lilla eprspektivet brett.
Enfald är i det stora perspektivet smalt.
Not more than that.
Brett eller smalt.
Och överallt i det här kriget den egmensamma nämnaren Cocal Cola
- Fredsängeln vi alla känner i gen oss i?